Recension: The Last Story

Plattform: Nintendo Wii
Genre:
Actionrollspel
Releasedatum:
24 februari 2012 (EU)
Utvecklare:
Mistwalker, AQ Interactive
Utgivare:
Nintendo

Att hålla nere förväntningarna när legenden Hironobu Sakaguchi har något nytt på gång är inte det allra lättaste.
Mannen som en gång i tiden räddade Square från konkurs och skapade en av genrens största serier har gång på gång satt ribban för hur det perfekta rollspelet ska se ut.

Efter att hoppat av Square Enix tillsammans med andra välkända ansikten som kompositören Nobuo Uematsu för att starta upp Mistwalker har framgångarna sjunkit.
Visst är Lost Odyssey en av generations bästa och mest känsloladdade rollspel men försäljningen har däremot inte nått några imponerande höjder.
Kanske är därför deras senaste titel The Last Story ett nytt modernt försök i att återskapa historien genom en serie som aldrig får något slut.

En resa till det förflutna
Bortsett från en väldigt snarlik Final Fantasy-titel känns The Last Story på ett sätt som en enda stor sammanfattning av Sakaguchis tidigare verk. Bland annat finner vi den uttråkade prinsessan som vill bort från slottets murar, en planet som sakta börjat dö ut och när prinsessan Calista nynnandes tar ton under en stjärnklar himmel är det som att Final Fantasy IX återuppstått.

Oi! Give me a beer!
Det kan låta som en enda lång nostalgitripp men problemet är att många scener känns alldeles för framtvingade och när karaktärerna aldrig får någon djupare presentation är det svårt att känna något.
Även om gruppen legosoldater som vi får följa har karaktärer med potential som den godhjärtade hjälten Zael, den ständigt berusade och frispråkiga kvinnan Syrenne eller den plågade själen Yurick finns det lika många som förblir okända.
Spelets ”bad guy” och ledaren för släktet Gurak som terroriserar kungadömet Lazulis Island får också för lite tid i rampljuset och när han längre fram i spelet återvänder är han nästan helt bortglömd.

Jag vill verkligen bli engagerad i Zaels och hans kamraters öde, deras kamp mot Guraks och strävan efter att bli soldater för kungadömet. Men magin finns inte där och även om spelets sista timmar är dess bästa känns det lite för sent.

Metal Gears of Ys
I en industri som vanligtvis sprudlar av färg känns The Last Storys lite mer gråa och skitiga design väldigt uppfriskande. Grafiken ligger långt över Wii:ns tidigare standarder men den största styrkan ligger inte i bilden utan i dess strider.
Likt de två första Ys-spelen räcker det med att gå in i en fiende för att automatiskt attackera. Det är ett fungerande system som om man vill kan ändras till att attackerna utförs manuellt istället.
Även som svårighetsgraden hålls nere kan varje strid tas an med en förändrad taktik. Att gömma sig bakom en pelare för att sedan avlossa en runda pilar alá Gears of War eller likt Solid Snake smyga sig på sitt motstånd kan snabbt ge övertaget.
The Last Story tillåter flera taktiker och inslagen som vi redan bekantat oss med i andra spel känns i detta sammanhang väldigt nyskapande. Tyvärr kan kombinationen av sviktande bilduppdatering och en bökig kamerastyrning emellanåt röra till det.

Ett spel för den stressade
Om Mistwalker gjort The Last Story så lättillgängligt som möjligt för att de vill fokusera på berättelsen eller nå en bredare marknad låter jag vara osagt.
Oavsett är det sällan man utmanas och lite tid läggs på att utforma sina karaktärer bortsett från en mindre mängd vapen och rustningar. Några transportsträckor existerar knappt då man från spelets enda men väldigt stora och levande stad transporteras till nästkommande plats och vid ett bossmöte avslöjas oftast dess svaghet innan man hunnit svinga sitt svärd.

Är menyer en plåga i rollspel och har man för stor beslutsångest inför vilka karaktärer man ska välja som ressällskap kan denna typ av lättillgänglighet passa. Personligen vill jag få mer makt att utforma mina karaktärer och få uppleva världen medan jag springer mellan punkt a och b.

Filmiska toner
Lika många mästerliga spel Sakaguchi varit med och utvecklat har kompositören Nobuo Uematsu tonsatt.
Musiken i The Last Story är mycket mer influerat av filmens värld och resultatet varierar. Visst är både temalåten och Death dance som låter som en mix av Final Fantasy VIIs bosslåt riktigt bra men överlag saknar jag Uematsus oförglömliga melodier.
Att det första utkastet av musiken blev nedröstat i förmån för just ett mer filmiskt soundtrack är synd då vi kanske gick miste om ytterligare ett mästerverk.

Den slutgiltiga domen
Att sätta ett betyg för The Last Story är svårt. Riktigt svårt.

Å ena sidan underhåller de idérika striderna men å andra sidan sveper en känsla av besvikelse när berättelsen nått sitt slut. När världen också känns väldigt begränsad och berättelsen står i fokus finner jag ingen underhållning i att besegra monster eller ta mig an sidouppdrag.

Det vore en skam om The Last Story vore Mistwalkers eller Sakaguchis sista berättelse för mannen som varit med och format genren kan bättre än såhär.

(Föredrar man spelets lättillgänglighet kan man gå upp ett steg i betygsskalan)

5 kommentarer till Recension: The Last Story

  1. Alex skriver:

    oväntat men intressant. Känns nästan som om alla ”storspel” får ett högt betyg trots brister i dem.
    Har inte spelat the Last Story själv men din recension gjorde mig sugen på att testa spelet trots ett lägre betyg. Verkar passa mig som inte har tillräckligt med tid över. Hur långt är spelet?

    • Tycker du ska testa det om du får chansen. Även om jag inte håller med de väldigt positiva recensionerna finns dom ändå där och kan därför underhålla vissa.
      Jag klarade det på ungefär 20-21 timmar med en del sidouppdrag avklarade. Så säg 20-30 timmar beroende på hur mycket du gör.

  2. Fredrik skriver:

    Klarade The Last Story nu i helgen efter ungefär 24 timmar.

    Håller i stort sett med recensionen, det finns lite ljusa punkter här och där men överlag så är det ”bara” ett okej spel. Det enda jag inte riktigt håller med om är att dess gråa och skitiga design känns uppfriskande, utan jag finner den snarare monoton och deppig.

    Speciellt med tanke på att spelets concept art som släpptes för ~2 år sedan var rätt färgglad. Känns lite som om det är ett försök för att vinna den västerländska publiken med ”realistiskt” design, då väldigt många spel denna generation varit gråa och bruna (Gears of War, Skyrim osv). Men det är inget jag gillar.

    http://www.vgcats.com/comics/?strip_id=222

    Soundtracket var jag besviken på, det är inte dåligt, men samtidigt så hade den inte en enda låt som fick mig att tänka ”oj vad bra!” som så många andra JRPGs ofta har, senaste Xenoblade Chronicles som hade ett flertal sådana låtar.

    Sedan går berättelsen för snabbt fram, och man lär inte riktigt känna karaktärerna. Hade främst velat se mer mellan Zeal och Calista, men mer av dom andra också. Att många bitar av spelet genomförs av en berättarröst hjälper inte heller.

    Spelets största plus enligt mig, är det finns en trevlig epilog efter man har besegrat sista bossen. Det är alltid intressant att se vad som händer efteråt med platsen man har räddat och vad karaktärerna man lärde känna tänker göra härnäst osv, och det är tyvärr inte något ofta spel erbjuder något sådant. Dock så är epilogen i DQ8 bättre, men det är fortfarande ett stort plus!

  3. Finns lite info om Uematsu och musiken här om du är intresserad: http://www.siliconera.com/2012/02/21/nobuo-uematsu-almost-quit-working-on-the-last-story/

    Berättarrösten kom lite ivägen tycker jag. Även om rösten i sig var bra (något standard bara) tillförde den inte så mycket. Allt blev för övertdligt när den berättade det vi precis fått se.

    Just det, epilogen var rätt oväntad. Gillade den och ett bra exempel på att spel inte måste sluta precis vid slutbossen.

  4. […] Plats 28: The Last Story Plattform: Wii Genre: Actionrollspel Betyg: 2/5 Mediokert […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: