Recension: NieR

 

Plattform: Playstation 3/Xbox360
Genre: Actionrollspel
Releasedatum: 23 april 2010 (EU)
Utvecklare: Cavia
Utgivare: Square Enix

Actionrollspelet NieR kretsar kring fadern Nier som ger sig ut på en resa runt om i landet för att rädda sin svårt sjuka dotter.  Tillråga på detta har männskligheten nästan utplånats och det moderna samhället som en gång fanns har förvandlats till ruiner med skuggfiender (shades) vandrandes utanför byarna.  
Under resan kommer man träffa på många minnesvärda karaktärer som den magiska men också aningen dryga boken Grimoire Weiss. Spelets första halva av berättelsen är en aning utdragen där man får springa enkla ärenden och dylikt. Visst bygger den upp stämmningen men det är inte förrens under dess andra halva som berättelsen blir betydligt mer spännande och fängslande.

Spelet är i grunden ett rent ”hack and slash” där du även kan gå upp i level och stärka dina vapen samt magier genom ord fiender stundtals tappar efter de blivit besegrade.
Spelets ofta stora och mäktiga bossar är helt klart roligare att slåss mot än vad spelets vanliga skuggliknande fiender är. Oftast har bossarna svaga punkter man måste utnyttja för att kunna besegra dem.
Magianvändandet är ett intressant system som påminner om ett hektiskt ”shoot’em up” där din magi kan slå ut fiendernas. Tyvärr är magierna man samlar på sig oftast inte mycket bättre än de man redan har och jag använde mig mestadels av de 2-3 magier man fick i början av spelet. Jag gillar hur som helst det idérika spelupplägget där Cavia har influerats av alla möjliga genrer.
Nier har annars ett ganska öppet upplägg och är uppdelat på några få städer som är sammankopplade genom fält och öknar där fiender håller till. Tröttnar man på att följa huvuduppdraget kan man även ägna sig åt diverse sidouppdrag som exempelvis går ut på att hitta ett visst föremål eller döda ett visst monster. Spelet erbjuder även fiske vid sjöar och vattendrag. Tyvärr är detta system inte särskilt smidigt och jag tröttnade fort.
Efter ungefär 25 timmar hade eftertexterna rullat förbi för mig och då hade jag endast sett ett av de fyra olika sluten samt en hel del sidouppdrag kvar att göra.

     

Rent grafiskt är NIER inte vackert. Grafiken känns daterad och bristen på detaljer är spelets största brist. Miljöerna är annars stämningsfulla och jag njuter varje gång jag besöker den mysiga hamnstaden Seafront. Karaktärsdesignen är överlag bra med undantag från huvudkaraktären själv som ser ut som en grottmänniska från stenåldern.
Spelets absolut starkaste sida är däremot ljudet. Soundtracket är redan en klar favorit och låtarna är mäktiga och har ett bra varierat tempo. Även rösterna håller en hög nivå och blir aldrig jobbiga att lyssna på.

  

  

Bakom sitt fula yttre och till en början utdragna story är NIER ett riktig mästerverk som både är roligt att spela och framförallt att lyssna på. Tyvärr tror jag att spelet kommer missas av många men har du chansen så tveka inte.

 

Annonser

3 Responses to Recension: NieR

  1. TJ skriver:

    Verkar som att spelet fått en hel del blandad kritik, man borde kanske skapa sig en egen uppfattning om spelet. bra tydlig recension annars

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: