Recension: Shadow Hearts (PS2)

Plattform: Playstation 2
Genre: Console-style RPG
Releasedatum: 29 mars 2002 (EU)
Utvecklare: Sacnoth
Utgivare: Midway
 

Efter att ha spelat igenom det mediokra PS2-spelet Shadow Hearts: From the New World (den tredje delen i trilogin) för något år sedan var det nyligen dags att ta sig igenom det första spelet i serien kallat Shadow Hearts.

Shadow Hearts utspelar sig i ett alternativt Europa och Asien under tidigt 1900-tal. I huvudrollen har vi Yuri som vägleds genom en mystisk röst som talar till honom. Spelet börjar på ett tåg där Yuri ska rädda en flicka med namnet Alice och som har blivit tillfångatagen av den japanska armén. Under sitt räddningsförsök stöter han även på den mystiska engelsmannen Roger Bacon (kanske inte det bästa efternamnet…) som även han är ute efter Alice. Äventyret forstskrider genom stora delar av världen där man ska ta reda på vad Alice roll är i det hela, vem det är som talar till Yuri och varför är Roger Bacon ute efter Alice?

Samtidigt som berättelsen har en mörkare och dystrare ton i sig finns det även utrymme för lättsammare scener emellanåt och balansen är riktigt bra. 
Spelet är relativt linjärt och kort med stort fokus på huvudberättelsen där det inte finns mycket utrymme för utforskande. Min totala speltid hamnade runt 16 timmar vilket kan anses ganska kort för ett rollspel men i Shadow Hearts fall var det alldeles lagom.

Under de slumpmässiga striderna man måste bekämpa är upplägget väldigt klassiskt då man turbaserat ger order till sina karaktärer om vad de ska utföra. Är det något som förknippas med Shadow Hearts-spelen är det dess ”Judgment ring”-system där man måste träffa rätt på en ring som visas för att kunna utföra kommandot man valt. Detta system är väldigt simpelt men gör att man som spelare ständigt är närvarande vid striderna. Den spelmässiga biten når möjligtvis inte riktigt upp till treans mer utvecklade system men det blir aldrig tråkigt för den delen heller.

 

Rent tekniskt är grafiken spelets största svaghet vilket kan bero på att spelet från början var tänkt att släppas till Playstation 1.
Det estetiska är däremot klart mycket intressantare. Många av de monster och demoner man måste bekämpa är väldigt obskyrt designade och påminner mer om fiender från Silent Hill än ett övrigt japanskt rollspel.

Soundtrackets ena kompositör, Yasunori Mitsuda, är en av mina personliga favoriter och ligger bakom musikaliskamästerverk som Chrono Trigger, Chrono Cross och Xenogears. Musiken är anpassad efter länderna man besöker där exempelvis Asieninspirerad musik med flöjtar och dylikt spelas i Kina. Musiken bidrar även till den mörka stämningen och liksom designen på fienderna känns många ljudeffekter hämtade från ett valfritt Silent Hill-spel.

I slutändan är ändå Shadow Hearts ett bra traditionellt rollspel som bjuder på en väldigt fokuserad story utan allt för många sidospår. För dem som är intresserade kan jag tipsa om spelet Koudelka till Playstation 1 som har mycket gemensamt med Shadow Hearts rent storymässigt.

Annonser

One Response to Recension: Shadow Hearts (PS2)

  1. […] De går att förstå handlingen i Shadow Hearts Covenant utan att ha spelat det första men jag rekommendera ändå att spela ettan då det kommer att ge uppföljaren en djupare berättelse. Vill man läsa mitt intryck av Shadow Hearts finns det här. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: