Recension: Lunar: Silver Star Harmony

Plattform: Playstation Portable (finns även på PSN)
Genre: Console-style RPG
Releasedatum: 2 mars 2010 (US)
Utvecklare: Game Arts
Utgivare: Xseed Games

Lunar: The Silver Star har hyllats av många och det är kanske därför spelet har släppts i flera olika versioner. Spelet släpptes ursprungligen i början av 90-talet till SEGA CD (Lunar: The Silver Star) och det finns bland annat till Playstation 1 också (Lunar: Silver Star Story Complete). Jag har spelat igenom den allra senaste versionen, nämligen Lunar: Silver Star Harmony som släpptes i Nordamerika till PSP:n tidigare i år. Viktigt att nämna är att detta är mitt första Lunar-spel så jag har ingen som helst nostalgisk koppling till spelet.  

I huvudrollen följer vi Alex vars dröm är att bli en lika stor hjälte som sin förebild, Dyne ”The Dragonmaster” (det låter bättre på engelska). En dag bestämmer sig Alex och hans två barndomskompisar, Luna och Ramus, att lämna sin trygga hemby för att bege sig ut i världen på äventyr. Berättelsen fortskrider och som i många rollspel visar det sig att ondskefulla krafter hotar att förinta världen och det är upp till Alex och hans vänner att rädda den.  

Som ni hör är det en väldigt traditionell berättelse där karaktärer följer den vanliga stereotypiska mallen. Men att berättelsen är traditionell är i detta fall inte något negativt då den är väldigt välskriven och genomtänkt samt innehåller karaktärer med varma personligheter som både är intressanta och minnesvärda.

Efter att ha kollat på en del bilder från de tidigare spelen kan jag verkligen uppskatta grafiken i den här versionen då den är riktigt vacker och skarp. Mellansekvenserna i 3D är tecknade och väldigt välgjorda.
Spelets största brist är de allt för långa laddningstiderna som uppstår när man byter skärm. Detta förstör mycket av utforskarglädjen och det är väldigt irriterande då man faktiskt byter skräm rätt ofta.

Stridsystemet är turbaserat där varje karaktär har sina egenskaper men något som är annorlunda för Lunar är att man rör sig på stridskrämen. Väljer man exempelvis en vanlig attack springer karaktären fram till fienden och attackerar, förutsatt att man når ända fram. iknande upplägg finns i Legend of Heroes-spelen till PSP. 
Även om detta system hade kunnat öppna upp för mer taktiska strider gör det inte det då svårighetsgraden är väldigt låg. Trots spelets låga svårighetsgrad kan striderna bli lite för långa då alla karaktärer ska röra sig på skärmen och det blir något utdraget. Något positivt är däremot avsaknaden av slumpmässiga strider som gör att man lättare kan bestämma om man vill slåss eller inte.
Speltiden är ganska kort för att vara ett rollspel, lite över 20 timmar klarade jag det på men det kändes ändå som en lagom tid.

Lunar Silver Star Harmony är ett rollspel av den gamla skolan där berättelsen och karaktärerna är dess styrka. Tyvärr förstörs mycket utav spelupplevelsen på grund av långa laddningstider och för enkla samt långsamma strider. Lunar är en klassiker som är värd att spelas men PSP:n har bättre alternativ som borde prioriteras först.

Annonser

2 Responses to Recension: Lunar: Silver Star Harmony

  1. strife skriver:

    Lunar, ett av mina favorit spel. Spelade det när det kom till playstation 1. Trist att långa laddningstider ska få förstöra ett så bra spel. Är det inte rätt många spel som lider av det till PSPn?

  2. JRPGeek skriver:

    Det finns några PSP spel som har lite för långa laddningstider tyvärr. Bla Breath of Fire 3 och Persona 3. Jag sitter också med den äldsta versionen av PSP:n och i de senare versionerna ska laddningstiderna vara bättre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: