Recension: Sega Mega Drive – Ultimate Collection (PS3/360) DEL 1

Sega Mega Drive – Ultimate Collection är en samling med ett 40-tal gamla Sega-klassiker och upp mot tio stycken rollspel. Jag har nu under sommaren bekantat mig med de flesta av spelen och kommer därför att ge lite kortare intryck från sex av dem. För att texten inte ska bli allt för lång har jag valt att dela in intrycket i två delar med tre spel i varje del.

 

Fatal Labyrinth (Betyg: 1/5 Dåligt)

Fatal Labyrinth släpptes till Sega Mega Drive 1991 och är ett typiskt ”rogue-liknande”/”Dungeon crawl-liknande” rollspel.

Berättelsen är simpel, du måste ta dig igenom en stor labyrint med 30 slumpmässigt utformade våningar för att besegra en ondskefull drake och återfå den heliga bägaren som blivit stulen från kungadömet Dragonia. Längst vägen slåss man mot fiender, går upp i level och hittar vapen samt andra föremål.

Stridsystemet saknar djup, våningarna tråkigt utformade och någon utforskarglädje finns det inte. Fatal Labyrinth är ett spel som inte håller idag och ett spel jag skulle inte rekommendera till någon!

    

 

Shining in the Darkness (Betyg: 1/5 Dåligt)

Nästa spel jag gav mig på med förhoppning om att överträffa det första var Shining in the Darkness. Även detta spel släpptes 1991 till Sega Mega Drive men det har tillskillnad från Fatal Labyrinth ett mer traditionellt upplägg med grottor i förstapersonsperspektiv där striderna är turbaserade. Spelet påminner en del om tidiga Dragon Quest-spel då det bland annat finns fiender som är väldigt lika Slime-fienderna från Dragon Quest och även kyrkorna som man sparar i.

Spelet börjar i kungadömet Thornwood där kungens dotter och huvudkaraktärens far under mystiska omständigheter har försvunnit samtidigt som en ondskefull trollkarl vid namn Dark Sol hotar kungadömet. Det är nu upp till dig och dina två vänner Milo och Pyra att ställa allt till rätta igen.

Shining in the Darkness var något bättre än Fatal Labyrinth men ändå ett spel som kändes för gammalt och primitivt. Grottorna och striderna blev snabbt repetitiva och berättelsen var långt ifrån fängslande.

   

 

Beyond Oasis / The Story of Thor (Betyg: 2/5 Mediokert)

Vad får man om man kombinerar Zelda: A Link to the Past med Street of Rage och Aladdin? Man får Mega Drive-spelet Beyond Oasis eller The Story of Thor som det kallas här i Europa. Spelet släpptes i Europa 1994 och är ett action-rollspel.

I huvudrollen finner vi prins Ali som en dag hittar ett magiskt guldarmband. En gång för länge sedan tillhörde guldarmbandet en mäktig trollkarl som med dess krafter utkämpade ett krig mot en ondskefull trollkarl som medförde kaos och förgörelse genom sitt silverarmband. Detta silverarmband har nu också blivit upphittat av någon och det är upp till prins Ali att stoppa silverarmbandets användare. För att göra det måste han återfå guldarmbandets krafter genom att hitta fyra ”spirits”/andar.

Spelets upplägg liknar Zelda då man på en världskarta i tredjeperson besöker både byar och olika tempel där pussel måste lösas och fiender besegras. Striderna påminner också om Zelda men även om Street of Rage med sitt ”Beat ‘em up” upplägg. Tyvärr tycker jag templens design inte alls är lika smart utformade som Zeldas och striderna kan bli svårare än vad de egentligen borde vara på grund av en en trög och dålig kontroll.

Grafiken tycker jag håller en rätt hög standard och designen är väldigt lik Aladdin. Utöver den ojämna ljudnivån som kan bero på portningen är ljudet i spelet är klart godkänt.

Spelet når inte riktig upp till Zelda-spelens nivåer men det är hittills det bästa spelet på skivan och det kan vara värt att kolla in om man gillar Zelda.

   

Annonser

3 Responses to Recension: Sega Mega Drive – Ultimate Collection (PS3/360) DEL 1

  1. strife skriver:

    Kul med lite retro från när sega var som bäst. verkade väl inte vara några toppenspel i först delen. men ska bli kul att få läsa nästa del, du tar väl med PS4?

    • JRPGeek skriver:

      Håller på med nästa del just nu så den borde komma till helgen. Kan säga att ett Phantasy Star kommer med, om det är 4:an eller inte får du se då 🙂

  2. […] Force från 1993 är egentligen uppföljaren till Shining in the Darkness som jag skrev om i första delen. Den här gången har det traditionella spelupplägget från föregångaren byts ut mot ett mer […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: