Recension: Resonance of Fate (PS3/360)

Plattform: Playstation 3/Xbox360
Genre: Console-style RPG
Releasedatum: 26 mars 2010 (EU)
Utvecklare: Tri-Ace
Utgivare: Sega

Resonance of Fate är utvecklat av Tri-Ace (som även ligger bakom Star Ocean och Valkyrie Profile spelen) och denna gång är det Sega som givit ut spelet. Tidigare har det oftast varit Square Enix som brukat ge ut Tri-Aces spel men inte denna gång. Att Sega valde att släppa Resonance of Fate i mars tidigare i år var kanske inte den bästa strategin med tanke på det efterlängtade släppet av Final fantasy XIII som också var i mars månad.

Resonance of Fate utspelar sig i Basel som är ett stort torn med flera våningar. Man befinner sig i en värld där föroreningar blivit en del av vardagen och klasskillnaderna är stora. Tornet Basel är snyggt designad samt detaljerat och jag tycker det påminner lite om Midgar från Final Fantasy VII vilket är positivt. Miljöerna där striderna äger rum känns tyvärr lite för repetitiva och tråkigt designade. 

För att ta sig runt i världen finns det en världskarta där man måste man lägga ut brickor i olika former och färger för att låsa upp vägen man vill färdas på. Det är ett roligt pusselmoment där man kan hitta kistor men också stöta på slumpmässiga strider. Musiken håller en hög standard och ett plus är möjligheten att välja mellan japanska eller engelska röster.

     

I berättelsen får man följa Vashyron, Zephyr och Leanne i deras vardag där de utför uppdrag från olika klienter. Det kan vara uppdrag som innnebär att ett föremål måste levereras till en viss person eller fiender som måste besegras. Utöver en del humoristiska scener mellan trion spelas väldigt osammanhängande scener upp som till en början inte säger så mycket. Tyvärr är berättelsen Resonance of Fates största svaghet då den känns alldeles för frånvarande och därför ointressant.

Något som är betydligt mer intressant är det nyskapande stridssystemet. Menybaserade strider har bytts ut mot ett mer actioninriktad upplägg där svärd samt magier är utbytta mot pistoler och granater. Att förklara stridsystemet är ingen lätt uppgift då det är ganska komplicerat med en hög inlärningskurva. Det finns två typer av skjutvapen, den ena är pistoler och den andra är maskingevär. Beroende på vilken typ man använder kan det göra olika typ av skada. Med ett maskingevär kan man göra mer skada men skadan börjar inte verka förrän man attackerar med en vanlig pistol. Striderna utkämpas på en stor spelplan där man kan röra sig fritt och attackera. Man kan också utföra ett så kallat ”hero action” där man väljer i vilken riktning karaktären automatiskt ska springa eller hoppa och längs vägen låter man denne attackera. Detta är effektivare men det kostar en ”bezel” och tar dessa slut hamnar man i ett kritiskt tillstånd vilket oftast leder till ”game over”. Det tar ett tag innan man helt greppar hur man egentligen ska slåss men när man väl lärt sig behärska stridsystemet är det ett väldigt intressant system där taktik krävs då spelets svårighetsgrad är hög.  

    

Det finns mycket kvalitéer i Resonance of Fate och det hade kunnat bli ett så mycket bättre spel om det inte vore för den frånvarande berättelsen och den ibland frustrerande svårighetsgraden. Är man intresserad av ett rollspel som erbjuder en utmaning och ett nyskapande stridsystem är Resonance of Fate däremot att rekommendera.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: