Recension: Shadow Hearts Covenant (PS2)

Plattform: Playstation 2
Genre: Console-style RPG
Releasedatum: 11 mars 2005 (EU)
Utvecklare: Nautilus
Utgivare: Midway

Shadow Hearts Covenant släpptes i Europa 2005 och nu fem år senare har jag efter 40 timmars speltid äntligen tagit mig igenom äventyret. Fem år är en ganska lång tid inom spelbranschen där mycket kan utvecklas och förbättras. Shadow Hearts Covenant är å andra sidan med dagens mått mätt ett riktigt bra rollspel. Efter slutexterna hade rullat förbi mig kunde jag konstatera att ännu ett favoritspel funnits.

Berättelsen fortsätter knappt ett år efter det första Shadow Hearts och ännu en gång är det Yuri i huvudrollen. Första världskriget har brutit ut och Yuri blir när han räddar den tyske soldaten Karin huggen av en mistel vilket leder till att Yuri får en förbannelse över sig som försvagar honom och sakta kommer att förgöra hans själ. Det är Nicolai som är medlem i den mystiska gruppen Sapientos Glados som ligger bakom dådet. Nu måste Yuri hitta ett sätt att bryta förbannelsen och tillsammans med Karin och andra besynnerliga typer man träffar längst vägen ge sig ut på en resa runt om i Europa och Japan.  

De går att förstå handlingen i Shadow Hearts Covenant utan att ha spelat det första men jag rekommendera ändå att spela ettan då det kommer att ge uppföljaren en djupare berättelse. Vill man läsa mitt intryck av Shadow Hearts finns det här.

Storyn är riktigt intressant och den har som det första spelet utrymme för både sorligare och lättsammare scener. Stämningen är däremot inte riktigt lika mörk som det första spelet. Berättelsen är inte särskilt originell men den berättas väl och karaktärernas personligheter och relationer mellan varandra är väldigt välskrivna. Det är delvis därför jag rekommenderar att spela det första spelet då man kommer lära känna Yuri bättre och då förstå honom bättre i tvåan.   

  

De som spelat det första Shadow Hearts-spelet eller det tredje kommer att känna igen sig gällande stridsystemet. Likt föregångaren är det slumpmässiga och turbaserat strider där man genom ett ringsystem måste träffa olika områden i en ring för att utföra kommandon. Känner man sig inte hemma vid detta system kan det stängas av men med nackdelen att man inte kan få in ”critical hits”. En nyhet är kombinationerna man kan sätta samman mellan karaktärerna och på så sätt göra mer skada.

Varje karaktär har sina speciella egenskaper där Yuri exempelvis kan välja fusion för att förvandlas till ett kraftfullare monster eller där vargen Blanca kan besegra andra vargar och då lära sig nya specialattacker. Utöver dessa specialattacker kan man också utrusta valfri karaktär med olika magier. På det sättet kan man utforma karaktärerna lite som man själv vill.

Stridsystem är välgjort och roligt där det hela tiden gäller att vara närvarande och att utnyttja motståndarens svagheter kan underlätta striderna. Svårighetsgraden är välbalanserad och det blir aldrig för svårt. 

I många av de tempel och andra platser man besöker varieras det traditionella utforskandet med pussellösning där man måste trycka på knappar eller lösa gåtor. Många gånger kan pussellösningen ta ett tag att klura ut men det blir aldrig frustrerande då antalet slumpmässiga strider hålls nere.  Utöver själva huvudberättelsen som är rätt linjär finns det hel del sidouppdrag och andra minispel att sysselsätta sig med. 

   

Under spelets gång besöks en rad olika stereotypa men ändå stämningsfulla städer. Det är allt från soliga Florence till snöiga Petrograd. Städerna är tyvärr väldigt begränsade där osynliga väggar bryter illusionen och lämnar lite plats åt utforskande. Grafiken är välgjord och har fått ett rejält lyft tillskillnad från det första spelet som mer påminde om ett PS1-spel.

Musiken i spelet påminner om det första Shadow Hearts och har ett starkt soundtrack. Liksom städernas utformning känns även musiken väldigt stereotypisk beroende på vart i världen man befinner sig. Rösterna är tyvärr av varierad kvalité och det finns även en del översättningsmissar där översättningen inte alltid stämmer överens med talet. Det handlar som tur var om mindre ord eller meningsuppbyggnader och inget som påverkar spelet i sin helhet.

   

Shadow Hearts Covenant är inte bara ett av de bättre spelen till Playstation 2 utan ett av de bättre någonsin. Det finns inte mycket negativt att säga om spelet. Striderna får mer djup tack vare sitt ringsystem, miljöerna man besöker skiljer sig från det traditionella rollspelet och berättelsen samt dialogerna känns välskrivna men har också utrymme för lättsammare scener. För att verkligen få ut det mesta av det rekommendera jag att även spela det första. Min sluttid blev nästan 40 timmar men då finns det många timmar kvar att ägna sig åt alla sidouppdrag och minispel.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: