Recension: Kingdom Hearts: Birth by Sleep (PSP)

Plattform: Playstation Portable
Genre: Actionrollspel
Releasedatum: 10 september 2010 (EU)
Utvecklare: Square Enix
Utgivare: Square Enix.

För ett tag sedan listade jag Kingdom Hearts: Birth by Sleep som ett av mina mest efterlängtade rollspel för andra halvan av det här året. Så här i efterhand kan jag konstatera att det var värt väntan då spelet har levt upp till mina förväntningar. Tillskillnad från de två tidigare sidotitlarna Chain of Memories till GBA och 358/2 Days till Nintendo DS känns det som att Square Enix lagt ner mer energi på Birth by Sleep.

Berättelsen utspelar sig tio år innan Soras äventyr i det första spelet och denna gång får man följa Terra, Aqua och Ventus som tränas under Master Eraques för att en dag bli ”Keyblade Masters”. Master Xehanort som tidigare haft en stor roll i Kingdom Hearts-serien försvinner spårlöst i början av spelet och en ny typ av fiende kallad ”unversed” har börjat dyka upp. Det är nu upp till trion att ge sig ut i universumet för att finna Xehanort och bekämpa ”unversed”.  I vanlig ordning är majoriteten Disneyvärldar fyllda med välkända ansikten som Hercelus, Snövit och Peter Pan man besöker.  Jag hade däremot velat se lite mer oväntade världar i klass med Steamboat Willie-världen från Kingdom Hearts 2. 

  

(Aqua, Terra, Ventus)                         (Eraques och Xehanort)

Sedan det första Kingdom Hearts släpptes här i Europa 2002 har serien haft en del lösa trådar där många händelser inte blivit uppklarade. Vill man ha mer förklaring kring många av dessa ouppklarade händelser och en bättre inblick kommer Birth by Sleep inte göra någon besviken. Även en hel del kända ansikten från övriga delar dyker än en gång upp och man får en chans att lära känna dem lite bättre och få reda på deras motiv. Berättelsen är välskriven och upplägget är annorlunda mot tidigare delar i serien då spelet är uppdelat på tre berättelser där man får följa en av de tre karaktärerna åt gången. Detta leder till att man får se samma händelser ur tre olika perspektiv. Vissa händelser blir tydligare beroende på vilken karaktär man spelar som. Nackdelen med denna berättarteknik är tyvärr att en del huvudscener blir repetitiva och enformiga. För att besöken i de olika Disneyvärldarna inte ska kännas allt för repetitiva besöker varje karaktär oftast olika delar av världen och träffar olika typer av karaktärer. Det fungerar men överraskningen över vilka världar man kommer få att besöka härnäst förstörs tyvärr efter första genomspelningen då man redan vet det.

Som vanligt imponerar Square Enix med sina välgjorda mellansekvenser och grafiken är i övrigt utöver avsaknaden av detaljer bra. Den grafiska stilen påminner om föregångarna och det gör även musiken då många av låtarna från soundtracket är omgjorda versioner av tidigare släppta låtar. Musiken kan däremot bli lite för repetitiv då kortare slingor spelas om och om igen. Röstskådespeleriet är klart godkänt med undantag från Aquas röst som är en av de bättre jag hört på länge i ett japanskt rollspel. 

  

Striderna var något jag tyckte kändes för primitiva i Kingdom Hearts 358/2 Days och jag var lite orolig att det skulle upprepas nu igen. Men tack vare en del nyheter i det annars traditionella actionfyllda stridsupplägget blev det aldrig så. Kommandot Lockshot är en av nyheterna där man efter en mättare fyllts upp kan komma in ett förstapersonsperspektiv och med ett sikte attackera flera fiender från avstånd. Utöver vanlig ”level up” kan även varje enskild magi också gå upp i ”level” och bli kraftfullare. Det blir rätt beroendeframkallande att ”levla” magierna då det går ganska snabbt.    

Till varje karaktärs scenario kan man välja mellan några olika svårighetsgrader och redan på den normala svårighetsgraden kan en del bossar bjuda på en utmaning om man inte är förbered. Att ”button masha” sig igenom spelets vanliga fiender brukar fungera men inte under bosstriderna. För de som är trötta på att ”grinda” genom att besegra fiender i vanlig ordning kan man istället stärka sina magier och sin karaktär genom Commando Board. Commando Board är ett minispel där man turbaserat kastar tärning och rör sig runt på en spelplan. Jag tycker det är ett bra alternativ men jag fastnade inte för det då jag ville fokusera mer på ”huvudspelet”. Ett minispel som jag uppskattade desto mer är Mirage Arena där man slåss mot fiender och större bossar i en arena. Här finns också ett flerspelarläge för den som är intresserad av det.

  

Långa laddningstider trots installation av spelet och dåliga kameravinklar gör att spelet rent tekniskt inte riktigt når upp till samma nivå som Kingdom Hearts 2. Men Kingdom Hearts: Birth by Sleep är ett riktigt välgjort actionrollspel som väver ihop berättelsen på ett bra sätt. Har man tidigare inte spelat ett Kingdom Hearts men vill njuta till fullo av berättelsen skulle jag rekommendera att börja med det första spelet och sedan arbeta sig uppåt. Om inte, då är Kingdom Hearts: Birth by Sleep värt ett köp. Min speltid blev ungefär 27 timmar för alla tre karaktärer samt spelets upplösning och då fanns det mycket minispel kvar att bemästra och kistor att hitta.

Annonser

One Response to Recension: Kingdom Hearts: Birth by Sleep (PSP)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: