Recension: Ys – The Oath in Felghana

Plattform: Playstation Portable (Finna även på PSN)
Genre: Actionrollspel
Releasedatum: 2 november 2010 (US)
Utvecklare: Falcom
Utgivare: Xseed Games

Ursprungligen släpptes Ys – The Oath in Felghana under namnet Ys 3 – The Wanderers of Ys år 1989 till NEC PC88 och PC98. I efterhand har det dock fått flera portningar till bland annat Super Nintendo och Sega Mega Drive. 2005 fick spelet också en 3D-remake till PC och det är den versionen som nu portats över till PSP:n fast med lite nyheter.

Av ren nyfikenhet passade jag också på att testa portningen till Mega Drive och jag kan säga att skillnaderna är väldigt stora. Inte minst när det gäller grafiken som tidigare hade ett 2D-perspektiv likt det Zelda 2 – The Adventure of Link hade. Även om jag verkligen uppskattar The Oath in Felghanas grafik framför originalets kan den ändå kännas lite gammal då grafiken inte har förbättrats sedan PC-släppet 2005.

  

(Mega Drive-versionen)       (PSP-versionen)

Likt Ys Seven är det äventyraren Adol och hans kompanjon Dogi som anländer till landet Felghana där Dogis hemstad Redmont ligger. Allt står inte rätt till i Felghana då aggressiva monster har börjat dyka upp utanför städerna och greven av slottet Valenstein styr landet med järnhand. Adol och Dogi dras snabbt in i landets konflikter där de återigen måste rädda invånarna från mörka krafter. Då speltiden endast är 10-12 timmar kommer den ganska enkla berättelsen igång väldigt snabbt och blir aldrig utdragen vilket passar det portabla formatet bra.

The Oath in Felghana är ett actionrollspel men skiljer sig en del från Ys Seven då tempot är långsammare, man har mindre specialattacker att använda och man spelar endast som Adol i striderna. The Oath in Felghana påminner mer om Zelda-spelen och lite om Castlevania-spelen i 2D medan Ys Seven har ett snabbare tempo mer likt Kingdom Hearts-spelen.

Det är en bra variation i spelet med strider, plattformshoppande, lätt pussellösning och bosstrider som kan vara rätt utmanande om man inte kan deras rörelsemönster. Vill man ha en lättare spelupplevelse finns det flera olika svårighetsgrader att välja mellan men det förstör också utmaningen bossarna erbjuder vilket är en av de större behållningarna med spelet.

En av nyheterna i remaken är att man kan välja mellan tre olika soundtrack; PC88-versionens, X68K-versionens eller PSP-versionens vilket var det soundtrack jag fastnade mest för. Rösterna är överlag ganska dåliga och känns antingen för oengagerade eller för överansträngda med undantag från berättarrösten.

Ys – The Oath in Felghana är ett kort men koncist actionrollspel som passar bra för det portabla formatet och den tidspressade spelaren. Står man och väljer mellan Ys Seven och detta skulle jag ha börjat med detta men missa inte Ys Seven för den delen.

Annonser

One Response to Recension: Ys – The Oath in Felghana

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: