Recension: Inazuma Eleven

.
Plattform: Nintendo DS
Genre: Fotboll, Rollspel
Releasedatum: 28 Januari 2011 (EU)
Utvecklare: Level 5
Utgivare: Nintendo
 

I Japan har Inazuma Eleven varit ute sedan 2008 och redan hunnit växa till en stor serie med en fjärde del under utveckling till Nintendo 3DS och både en manga- och animéserie som sänds under bästa sändningstid. Nu har äntligen Nintendo valt att lokalisera titeln i vissa delar av Europa och vi i Skandinavien var en av de lyckligt lottade. I Inazuma Eleven har utvecklarna Level 5 valt den ganska märkliga kombinationen av fotboll och rollspel.

 

Handlingen i Inazuma Eleven är simpel och kan många gånger kännas lite för förutsägbar och klyshig. I rollen har vi målvakten Mark Evans som ska sätta samman och träna ett omotiverat och ofullständigt skollag vars mål är att vinna mästerskapen. Vägen dit blir lång och består av hinder som sabotage och osäkra spelare. Det som framförallt skiljer Inazuma Eleven från andra fotbollsspel är att tiden utanför planen är minst lika viktig som tiden på planen.

För att locka en mer västerländsk publik har karaktärerna bland annat fått brittiska accenter och nya namn. Detta är någon som fungerar bra då jag personligen förknippar fotboll mer med Storbritannien än vad jag gör med Japan. Den som har spelat Layton-spelen till Nitnendo DS kommer känna igen stilen.

 

Om vi istället ska gå in på gameplayet vilket är den intressantaste delen med Inazuma Eleven skulle man kunna jämföra det med ett traditionellt rollspel. Ena delen av spelet spenderas på skolområdet och runt om i staden där man kan rekrytera nya karaktärer till laget och där slumpmässiga strider avgörs genom en kort match fotboll. Under dessa kortare matcher finns det endast 4×4 spelare på planen och oftast räcker det med att endast göra ett mål eller ta bollen från motståndarna. Den andra delen är”bosstriderna” som är långa 11×11-mannamatcher som spelas fullt ut.

 

Matcherna spelas i realtid där man genom pekskärmen kan beordra spelarna hur de ska röra sig och vem de ska passa till eller hur de ska skjuta. Till en början kan detta kännas väldigt rörigt och till och med ganska svårt. Men genom möjligheten till time out kan man i lugn och ro taktiskt ge spelarna olika vägar att gå. Detta är något som passar DS:ens pekskärm alldeles utmärkt.

Spelarna kan som i traditionella rollspel gå upp i level och bli starkare. Under matcherna kan man också använda olika typer av specialattacker för att skjuta, dribbla eller blockera. Nackdelen med dessa specialare tillskillnad mot vanliga kommandon är att de kostar TP vilket skulle kunna liknas med traditionell MP. 

När man väl lärt sig hur spelet fungerar blir matcherna snabbt både spännande och beroendeframkallande. Gillar man inte fotboll är det inte säkert att man inte gillar Inazuma Eleven. Spelets upplägg påminner mer om ett traditionellt rollspel och matcherna påminner mer om Blitzball i Final Fantasy X än ett Fifa-spel. Möjligheterna att utforma sitt eget lag är stora och antalet karaktärer man kan rekrytera nästintill oändliga. Aldrig har fotboll varit så roligt som i Inazuma Eleven!

Annonser

One Response to Recension: Inazuma Eleven

  1. […] (Ända fram tills den 14 december kommer jag att kora årets japanska rollspel i olika kategorier för att sedan fram tills den 24 december lista de tio bästa japanska rollspelen 2011.) Årets 9:e Bästa: Inazuma Eleven Plattform: DS Genre: Rollspel, Fotboll Betyg: 4/5 Mycket bra […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: