Recension: Trinity – Souls of Zill O’ll

Plattform: Playstation 3
Genre: Actionrollspel
Releasedatum: 11 februari 2011 (EU)
Utvecklare: Omgea Force
Utgivare: Tecmo Koei

I Trinity – Souls of Zill O’ll har den mer animé-inspirerade designen som många japanska rollspel följer bytts ut mot en som mer påminner om ett västerländskt rollspel. Landet Vyashion där spelet utspelar sig är en traditionell fantasyvärld full av alver, magiker, dvärgar och andra varelser som lika gärna kunde ha hämtats direkt från Tolkiens Midgård. 

Genast under de inledande partierna av spelet tar berättelsen snabbt fart. När kejsaren Balor fick en profetia som löd att hans eget barnbarn kommer att bli hans död lät han sin gravida dotter avrättas. Dock visar det sig att kejsarens son prins Lugh fått ett barn i hemlighet med en alvkvinna. I utbytte mot prinsens liv lyckas modern och barnet vid namn Areus fly från den ondskefulla kejsaren och hans arméer.

Självklart är det Areus som är till hälften människa och hälften alv som är huvudkaraktären i sagan. Areus som nu blivit äldre och slåss på lokala gladiatorarenan i hamnstaden Liberdam har svurit att få ut sin hämnd på Balor.
Längst vägen sluter även två andra karaktärer upp. Den ena är vampyren Selene eller darkenith som de kallas och den andra är muskelberget Dagda.     

Som jag nämnde börjar berättelsen riktigt bra men går snabbt ner i tempo och presentation imponerar inte. Det finns ett fåtal kortare mellansekvenser som är rörliga och har tal. Däremot består större delen av alla dialoger utav statiska textbaserade rutor utan något tal. Möjligtvis hade detta fungerat till Nintendo DS men inte till Playstation 3. Det är synd att inte mer arbete har lagts på presentationen då berättelsen, när den väl finns där, är riktigt intressant och har en mognare ton över sig.

 

Även själva spelupplägget blir ganska enformigt och är simpelt utfört. Oftast beger man sig till en stad, där man endast rör sig med hjälp av menyer, för att få ett uppdrag som går ut på att döda ett monster, hitta ett föremål eller lokalisera en viss person. Sedan väljer man direkt från världskartan vart man ska transporteras till för att fullfölja uppdraget. Den enda skillnaden mellan ett sidouppdrag och storyuppdrag är att man emellanåt får en kortare mellansekvens under storyuppdragen. Detta gör att uppdragen blir lite för enformiga och samma områden besöks flera gånger. Miljöerna är annars riktigt stämningsfulla och friare utforskning av världen på egen hand lockar.  

 

När man väl befinner sig i en grotta eller liknande får man röra sig fritt och det finns en del utrymme till utforskande. Striderna är actionintriktade och oftast möter man många fiender samtidigt vilket gör att det blir mycket hamrande på knapparna. Som vanligt får man erfarenhetspoäng av besegra fiender och man kan även uppgraderar sina olika förmågor och magier.  

En intressant del i spelet är att man kan använda sig av miljöerna till sin fördel. Genom en ismagi kan man exempelvis frysa sjöar till is och då fienderna i den. En pelare tar Dagda snabbt ner för att mosa sina motståndare och genom en eldmagi kan man tända eld på omgivningen. Miljöerna blir mer än statiska kulisser och ett väldigt lekfullt element. 
När man väl möter minibossar eller större bossar är det betydligt viktigare att utnyttja deras svagheter och attackera vid rätt tillfälle. Vanliga fiender kräver däremot inte mycket taktik.

Även om man kan växla mellan alla tre karaktärer för att utnyttja fienders svagheter använde jag Areus under större delen av spelet. Anledningen till det är den låga svårighetsgraden och istället för att ha valet av en enkel och normal svårighetsgrad hade en normal och svår svårighetsgrad varit mer lämpligt. Man kan när som helst växla mellan båda svårighetsgraderna för den som undrar.

 

Trinity – Souls of Zill O’ll är ett bra actionrollspel som är roligt att spela tack vare de lekfulla striderna och berättelsen som är intressant men något utdragen samt frånvarande. Tyvärr känns spelet många gånger lite för begränsat och uppdragen blir snabbt enformiga.   

Annonser

One Response to Recension: Trinity – Souls of Zill O’ll

  1. […] – En blogg om Japanska Rollspel En blogg om Japanska Rollspel « Recension: Trinity – Souls of Zill O’ll Veckans händelser (V.8) 25 februari, […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: