Recension: Dragon Quest Swords – The Masked Queen and the Tower of Mirrors

Plattform: Nintendo Wii
Genre: Actionrollspel, Förstaperson 
Releasedatum: 9 maj 2008 (EU)
Utvecklare: Genius Sonority, Eighting
Utgivare: Square Enix

Att Square Enix valde ett Dragon Quest som debutspel till Nintendo Wii känns nästan som en självklarhet. Serien är omottligt populär i hemlandet Japan och har sålts i över 50 miljoner exemplar världen över. I och med Dragon Quest Swords märks det att Square Enix försökt tilltala den stora marknaden casual-spelare som finns just till Nintendo Wii. Spelet är inget långt eller avancerat äventyr utan är en betydligt mer lättsam upplevelse med mycket viftande och som påminner om en rälsskjutare likt Time Crisis.

Berättelserna i tidigare Dragon Quest-spel har oftast varit enkla men ändå väldigt charmiga med sin lättsamma humor. Dragon Quest Swords bryter inte detta mönster utan håller sig på en liknande nivå om inte lägre. Som spelare får man följa den namnlösa hjälten som är son till en av de kända krigarna som för fem år sedan besegrade Xhipos och satte stop för hans ondskefulla planer. Självklart börjar nya oroväckande händelser drabba landet och drottningen som styr kungadömet Avalonia lider av en okänd sjukdom. Det är nu upp våran hjälte att plocka upp svärdet, eller Wii-moten, för att bli en lika känd krigare som sin far. 

Likt Dragon Quest VIII  är spelets röster baserade på stereotypiska europeiska accenter vilket får spelet att kännas sådär charmigt som ett Dragon Quest-spel ska kännas. Även musiken känns igen från tidigare delar och kommer nog inte göra någon Dragon Quest-fantast besviken.

Som jag nämnde i inledningen är spelets upplägg väldigt simpelt. Utifrån staden där man kan röra sig fritt och handla vapen samt andra föremål finns det runt tio olika platser så som skogar, grottor och tempel man får besöka. Utforskandet är väldigt begränsat och man får följa en linjär stig som ibland innehåller några mindre vägval.

Under bestämt utplacerade strider sker allt i realtid medan man viftar med Wii-moten som svärd eller blockerar med den som sköld. För att ge lite mer variation i striderna kan man slå svärdet i olika riktningar och använda kraftfullare specialattacker efter de laddats upp. När andra karaktärer slår följe kan man beordra dem att kasta olika magier men annars agerar de på egen hand. Kontrollen fungerar oftast bra och genom ett markeringssystem kan man enkelt välja fienden man vill attackera.

Spelet ser både rent tekniskt och estetiskt bra ut och det är synd att man på egen hand inte får bege sig ut och utforska miljöerna mer. Efter åtta timmars speltid vilket det tog att klara spelet kände jag mig rätt mätt på hela konceptet och kände att jag behövde något ”djupare” att spela.

Dragon Quest Swords är ett lättillgängligt rollspel som för en inbiten rollspelare kan kännas lite för innehållslöst. I mindre omgångar kan striderna ändå vara underhållande utan att bli för enformiga. Spelet är en bra inkörningsport till rollspelsgenren eller för de som bara vill ”vifta” för en stund. Den som däremot förväntar sig ett Dragon Quest likt föregångarna kommer antagligen att bli besviken.  

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: