Recension: Baten Kaitos – Eternal Wings and the Lost Ocean

Plattform: Nintendo Gamecube
Genre: Console-style RPG
Releasedatum: 1 april 2005 (EU)
Utvecklare: Tri-Crescendo, Monolith Soft
Utgivare: Nintendo

Det som framförallt särskiljer Baten Kaitos från många andra rollspel vilket också var det som fick mig att vara ganska skeptisk inför spelet är dess kortbaserade strider. Tidigare erfarenheter med liknande kortsystem har oftast varit väldigt dåligt eller på sin höjd mediokert. Såhär i efterhand visade det sig däremot att spelets kortsystem var ett riktigt lyckat sådant.

Likt ett turbaserat rollspel, fast under tidspress, använder man sig av olika kort, eller magnus som de kallas, för att utföra attacker, magier, blockera inkommande attacker med mera. Varje kort har ett antal siffror på sig och genom dessa kan man sätta samman kombinationer av par, triss osv för att då göra mer eller ta mindre skada. Att sätta samman varje karaktärs kortlek är viktigt och det något som man kommer spendera flera timmar med för att få en bra balans.
Kortsystemet visade sig tillslut fungera riktigt bra och striderna sätter en både under tidspress samtidigt som man snabbt måste fatta taktiska beslut och räkna siffror. Tyvärr kan striderna bli för utdragna och till och med de enklare striderna kan ta tid. Svårighetsgraden är annars ganska balanserad med undantag från några svårare bossar mot slutet av spelet. Vid en game over kan man däremot välja att starta om från striden man dog i och man får även tillgång till menyn där man kan ändra sina kortlekar. 

Som spelare är man en osynlig ande (guardian spirit) som är sammanlänkad till huvudkaraktären Kalas. Spelet försöker med detta bryta den fjärde väggen och skapa en starkare interaktion mellan spelaren och spelet. Det är ett gott försök men oftast blir interaktionen aldrig intressantare än att man uppmärksammas i dialogerna och får svara på frågor som ändå leder till samma resultat.
Berättelsen handlar annars om att man tillsammans med Kalas och många andra karaktärer som sluter in ska stoppa det ondskefulla imperiet som både dödade Kalas familj och nu försöker återuppliva en föregången gud kallad Malpercio. Berättelsen kan låta väldigt förutsägbar, vilket den även är många gånger, men samtidigt bjuder Baten Kaitos på några av spelhistoriens mest oväntade ögonblick. Hade tempot på berättelsen varit bättre skulle den ha fängslat betydligt mer men blir nu många gånger lite för långsam och utdragen. Spelets längd ligger, utan för mycket sidouppdrag, på +40 timmar.

Har man tidigare spelat ett Star Ocean-spel kommer musiken antagligen att låta bekant. Anledningen är att utvecklarna Tri-Crescendo tidigare gjorde musiken åt Tri-Ace som bland annat ligger bakom Star Ocean-serien. Baten Kaitos är förövrigt studions första titel som de utvecklade tillsammans med Monolith Soft. Soundtracket är annars välgjort med många bra stycken men också några som lätt glöms bort. De engelska rösterna håller en mycket lägre nivå än soundtracket och känns oftast oengagerade. 

De kortbaserade striderna som till en början var spelets stora orosmoment visade sig istället vara dess styrka. Striderna får spelet att kännas väldigt originellt men kan stundtals likt berättelsen bli lite för långsamma.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: