Recension: Solatorobo – Red the Hunter

Plattform: Nintendo DS
Genre: Actionrollspel
Releasedatum: 1 juli 2011 (EU) / 27 september 2011 (US)
Utvecklare: CyberConnect2
Utgivare: Nintendo (EU) / Xseed (US)

Solatorobo – Red the Hunter är egentligen den tredje fristående delen i Little Tail Bronx-serien som startades i och med Tail Concerto till Playstation 1 och som sedan följdes upp av Mamoru-kun.
Låter dessa titlar obekant för dig är det inte så konstigt. När Tail Concerto kom till Europa släpptes det endast i Frankrike, Mamoru-kun stannade kvar i Japan och för den senaste delen, Solatorobo, har utgivarna Nintendo inte varit särskilt generösa vad gäller antalet tryckta exemplar och marknadsföringen verkar ha uteblivit helt.

Solatorobo utspelar sig i en värld bestående av svävande öar som är bebodda av fransktalande hund- och kattliknande varelser. I huvudrollen får man följa jägaren och hundvarelsen Red som tillsammans med sin robot Dahak och yngre syster Chocolat reser land och rike runt för att ta sig an olika uppdrag. Under ett av sina uppdrag där Red ska återta ett stulet dokument finner han en mystisk medaljong och en avsvimmad kattpojke. Snart visar det sig att både pojken och medaljongen är en del av något mycket större och att världen kan befinna sig i fara.  

Även om berättelse är väldigt lättsmällt är det ändå en otroligt varm och mysig sådan med många karaktärer som man snabbt fattar tycke för. Ju längre in man kommer i spelet desto intressantare blir även berättelsen. Övärldarna man befinner sig på är minst sagt färgglada och spelets atmosfär känns nästan lika sagolik som atmosfären i en mysig Studio Ghibli-film.   

Solatorobo är ett ganska kort och enkelt actionrollspel som kan spelas igenom på 15-20 timmar. Under strid styr man oftast Red sittandes i hans mecha-robot där man istället för en traditionell attack lyfter upp fienden för att sedan kasta iväg den och utdela skada. Detta kan låta något enformigt men tack vare välgjorda fiender och bossar där man måste ”lyfta” i rätt tidpunkt och returnera missiler mm blir det aldrig det. Spelet varieras också bra av enklare pussel och andra minispel.  

Gillar man att göra sidouppdrag finns det en hel del sådant att ägna sig åt i Solatorobo. Även om dessa känns relevanta då de innehåller mycket dialog och berättelse blir man tyvärr påtvingad att utföra dessa då man behöver höja sin ”hunter rank” för att kunna göra huvuduppdragen.

Solatorobo – Red the Hunter är årets hittills varmaste och mysigaste spel som både yngre och äldre spelare kommer att kunna uppskatta. Förhoppningsvis väljer Nintendo att göra ytterligare en tryckning då det vore synd om många missar spelet då det kan vara svårt att få tag på.

Annonser

3 Responses to Recension: Solatorobo – Red the Hunter

  1. […] Det visade sig vara ett riktigt bra och charmigt actionrollspel och en recension kan läsas Här. Like this:GillaBli först att gilla denna […]

  2. […] Actionrollspelet Solatorobo – Red the Hunter sålde snabbt slut när det kom till Europa under sommaren. Jag tänkte därför tipsa om att spelet släpptes i Nordamerika tidigare under veckan. Så har man inte haft chansen att köpa det ännu finns den nu. Vill man veta mer om spelet kan man läsa min recension här. […]

  3. […] (Ända fram tills den 14 december kommer jag att kora årets japanska rollspel i olika kategorier för att sedan fram tills den 24 december lista de tio bästa japanska rollspelen 2011.) Årets 10:e Bästa: Solatorobo – Red the Hunter Plattform: DS Genre: Actionrollspel Betyg: 4/5 Mycket bra […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: