Recension: Xenoblade Chronicles

Plattform: Nintendo Wii
Genre: Console-style RPG
Releasedatum: 19 augusti 2011 (EU)
Utvecklare: Monolith Soft
Utgivare: Nintendo

Att vara bosatt i Europa och gilla japanska rollspel har genom åren inte varit någon bra kombination. Listan på rollspel som uteblivit helt eller försenats kan snabbt göras lång. Medan alla tre delarna i Xenosaga-trilogin till Playstation 2 släpptes i både Japan och Nordamerika fick vi i Europa gott nöja oss med den andra delen. Visserligen är det bättre än ingen del men när trilogin rent berättarmässigt är sammanhängande börjar man ändå att undra.
Att Nintendo Europa därför tar initiativet och släpper Xenoblade Chronicles innan den amerikanska avdelningen ens tagit något beslut kan man för en gångs skull vara nöjd över att äga en europeisk spelkonsol. Men kan spelet verkligen rädda maskinen vars utbud av rollspel i större skala länge ekat tomt och ska det motsvara alla förväntningar?

Skulle man beskriva Xenoblade med ett enda ord vore ”enormt” ett passande sådant. Inte nog med att timmar kan läggas på att utforska både land och sjöar utan man kommer även att finna hundratals sidouppdrag och flertalet fiender långt över ens egen level att besegra.
Genom att belöna spelaren i form av erfarenhetspoäng när man hittar nya områden finner man sig ofta spendera många timmar på att finkamma varje liten vrå på kartan. Utforskarglädjen är ständigt på topp och det är ofta svårt att lägga ifrån sig kontrollen när man väl börjat.

Även om Xenoblade rent grafiskt inte når upp till HD-konsolernas standarder, på grund av självklara skäl, är det imponerande hur mycket detaljer utvecklarna Monolith Soft lyckats få med för att skapa en stämningsfull värld som känns lika levande som fängslande. Laddningstiderna har de också lyckats minimera och några osynliga väggar verkar inte existera.

I den enorma världen som tagit form på de två förfrusna titanerna Bionis och Mechonis pågår det ett krig mellan människorna, eller homs som de kallas, och det mekaniska släktet mechons. Mitt i detta krig får man som spelare följa den utvalde pojken Shulk som med hjälp av det legendariska och kraftfulla svärdet Monado kan komma och rädda mänskligheten.

Lika snabbt som berättelsen kommer igång suger den också tag i en och bortsett från oundvikliga temposänkningar då man lätt kommer på sidospår håller den en hög nivå. Visst finns det en del klyschiga karaktärer och dialoger men också lika många oväntade händelser och episkt hårresande scener.  

I likhet med Final Fantasy XII utspelas striderna i realtid där man fritt rör sig runt fienderna för att utföra olika typer av attacker och magier. De vanliga attackerna utförs på automatik medan man har mer kontroll över sina övriga specialattacker. Istället för att man använder sig av ett traditionellt MP-system får man istället vänta till ens specialattacker, eller arts som de kallas, har hunnit laddats upp igen. Andra smidiga och välkomnande inslag som får spelet att kännas lite modernare är att man nästan kan spara överallt, teleportera sig till områden som redan besökts och få börja om vid senaste landmärket utan att förlora något som exempelvis hittade föremål eller erfarenhetspoäng vid en Game Over.

Striderna får också lite mer innehåll genom kedjeattacker som kan utföras när man fyllt upp en mätare och enklare knapptryckningar på B-knappen för att bland annat fylla mätaren eller återuppliva en fallen kamrat. Många av attackerna kan också göra mer skada eller ge andra fördelar om man attackerar fienden från rätt håll. Exempelvis kan man med en särskild attack sänka fiendens ”defense” om man attackerar den från sidan.
Till en början kan striderna kännas något röriga men efter någon timmes spelande släpper det och balansen mellan ett bra tempo och taktiskt tänkande fungerar perfekt.
Även om man inte kan ge sina AI-medspelare lika detaljerade kommandon som i Final Fantasy XII:s Gamebit-system sköter de sig för det mesta bra.

Det är imponerande att hela spelet lyckats få plats på en enda Wii-skiva och då kan man också välja mellan engelska och japanska röster. I många tidigare spel hade jag valt de japanska rösterna men i Xenoblade gör de engelska rösterna sitt jobb och lite därtill. En nackdel med de engelska rösterna är däremot att munrörelserna blir helt felsynkade.  

Musiken håller annars en väldigt hög nivå där inslag av både elgitarrer, fioler och piano får plats. Med kompositörer som bland annat Yasunori Mitsuda (Chrono Trigger, Chrono Cross och Xenogears) och Yoko Shimomura (Parasite Eve, Kingdom Hearts och flera Mana-spel) var det nog ingen som trodde på något annat än ljuvliga toner.

Xenoblade Chronicles är ett av de största och mest innehållsrika rollspelen någonsin som väcker äventyrslusten inom en. För alla Wii-ägare är det nu dags att damma av sina maskiner och äger man ingen borde man börja spara för tillsammans med de kommande titlarna The Last Story och Pandora’s Tower verkar Nintendo Wii så här på ålderns höst kunna bli en riktigt attraktiv maskin för oss rollspelsentusiaster.

Annonser

3 Responses to Recension: Xenoblade Chronicles

  1. […] ungefär 60 timmars speltid hunnit igenom Xenoblade Chronicles och en full recension kan läsas här. Annars har jag också fått hem 3DS-rollspelet Shin Meagami Tensei – Devil Survivor Overcklocked […]

  2. Alex skriver:

    Riktigt bra recension.
    Kan inte hålla mig längre utan det blir ett Wii + Xenoblade när jag slutar idag.
    Har du tips på några andra spel till Wii? Behöver inte vara rpgn.

    • Jag har själv inte hunnit med allt för många spel till maskinen men några tips är:
      Fragile Dreams (skrivit en recension på det)
      Zelda-spelen (Skyward Sword framförallt, som jag också skrivit om)
      Muramasa (liknar Odin Sphere, samma skapare också)
      Super Paper Mario (Plattform kombinerat med rollspel)
      RE-spelen (tänker framförallt på Zero, 1:an och 4:an)
      Sen finns ju även Monster Hunter tri och Fire emblem vilka jag inte spelat.
      Finns också mycket billigt på Virtual Console som Mario RPG och liknande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: