Recension: Eternal Ring

Plattform: Playstation 2
Genre: Actionrollspel, Dungeon Crawler, Förstaperson
Releasedatum: 19 december 2000 (EU)
Utvecklare: From Software
Utgivare: UbiSoft

I och med framgångarna som Demon’s Souls skördat har utvecklarna From Software gjort ett namn för sig i rollspelssammanhang. Även om Demon’s Souls möjligtvis är det rollspelet som fått mest uppmärksamhet har studion sedan de grundades i slutet av 80-talet levererat flertalet rollspel som obemärkt passerat många spelare. Ett av dessa är Playstation 2-spelet Eternal Ring som var en lanseringstitel när maskinen begav sig år 2000.

Eternal Rings fokus ligger inte direkt på att berätta någon djup eller innehållsrik berättelse utan istället på att låta spelaren fritt få utforska en övergiven ö fylld av klassiska fantasyinslag som magiska ringar, flygande drakar och mystiska tempel.   
Även om berättelsen håller en låg högstanivå och miljöerna känns något detaljlösa är den mörka atmosfären ständigt närvarande där ovissheten över vad som lurar runt nästa hörn är stor.

Har man tidigare stiftat bekantskapen med From Softwares King’s Field-serie eller möjligtvis Bethesdas The Elder Scrolls-serie vet man på ett ungefär hur striderna utspelas. Det handlar om ett actionrollspel i ett förstapersonsperspektiv och trots spelets relativt höga svårighetsgrad når det tyvärr inte upp till From Softwares svårare titlar. Bossarna är lite utav en besvikelse då de kunde ha varit mer utmanande och att en del fiender kan attackera genom dörrar och väggar känns inte som rätt väg för att öka svårighetsgraden.  

Det första många spelare kommer att reagera på är styrningen som till en början kan kännas svårstyrd och väldigt begränsad. Likt de tidiga Resident Evil-spelen är detta ingen designmiss utan ett tilltänkt element som får spelaren att känna sig mer begränsad. Vissa ogillar denna metod medan andra, inklusive mig själv, tycker det fungerar bra när man väl vant sig vid styrningen. Tyvärr är spelet inte kompatibelt med de analoga spakarna och D-paden känns inte riktigt lika användarvänlig.

Bortsett från Eternal Rings välkomponerade och varierade musik är det dess ringsystem där man genom upphittade stenar kan skapa en uppsjö av olika magiska ringar som är dess absoluta styrka. Någon traditionell rustning i form av sköldar eller hjälmar har man inte utan istället skapar man ringar som förbättrar huvudkaraktären Cain Morgans attribut. Vapen som svärd eller knivar finns men innehållet är snålt tilltaget och även här ligger fokus istället på att skapa magiringar som kan användas direkt i strid.
För att vara ett spel med mycket utforskande och återbesök av samma områden hade smidigare genvägar som en karta varit välkomnande. Man kan lätt virra bort sig då vägen inte är linjär och utforskarglädjen hade varit mer påtaglig om man hade haft en karta att studera.     

Likt King’s Field-serien är Eternal Ring ett spel som inte kommer att tilltala alla spelare. Många kommer aldrig att tycka om spelet, andra kommer att ta det till sig efter flera försök och en liten skara anhängare kommer att avguda det vid första anblicken. Det är lite som med Whiskey fast skillnaden är att jag faktiskt lärde mig uppskatta Eternal Ring efter någon timmes spelande.  

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: