Recension: Hydlide

Plattform: Nintendo 8-bit
Genre: Actionrollspel 
Releasedatum: Juni 1989 (US)
Utvecklare: T&E Soft
Utgivare: FCI Inc.

När Hydlide begav sig för första gången i Nordamerika var det så sent som 1989 och spelet fick inte något varmt välkomnande då. The Legend of Zelda hade redan hunnit trollbinda många spelare runt om i världen och Hydlide klassades snabbt som en dålig Zelda-kopia. Vad många inte visste om vid den tiden var att spelet ursprungligen hade släpptes 1984 till japanska hemdatorer som exempelvis PC-88 och alltså varit ute i Japan några år innan Zelda.  Spelet går så långt tillbaks i tiden att det är ett av de allra första actionrollspelen som någonsin skapats och ett tidigt japanutvecklat rollspel.

Att spelet har många år på nacken märks snabbt och inte minst när det kommer till berättelsen. Den innehåller allt det som man kan förvänta sig så som en prinsessa i nöd och en riddare som nu är kungadömets ända räddning från ondskefulla demoner.
Att följa med i handlingen är däremot svårare sagt en gjort då några dialoger inte existerar och ända sättet att kunna göra det är genom en manual eller online.  

Musiken i Hydlide är klart minnesvärd men i detta fall är det inte något positivt. Oftast spelas samma Indiana Jones-liknande slinga om och om igen och redan efter någon timmes spelande kommer man att kunna uppskatta all musik bara det inte är den från Hydlide.

Som redan nämnts är Hydlide ett tidigt actionrollspel och även om spelsystemet är väldigt simpelt där man håller nere attacknappen för att sedan springa rätt in i fienderna är striderna långt ifrån lätta. Oftast slutar det med att man själv tar lika mycket skada och Game Over-skärmen kommer man redan efter de första minuterarna bekanta sig med. Vore det inte för den höga svårighetsgraden och allt trial-and-error skulle spelet vara betydligt kortare än vad det nu är.

Spar- och laddningssystemet fungerar däremot riktigt bra om man väl kommer underfund med hur det fungerar. Istället för att välja att ladda sin sparning från titelskärmen måste man istället välja nytt spel och gå in i menyn för att hitta sin sparning. Detta kan lätt missas och man blir då sittandes med att manuellt skriva in långa lösenord gång på gång.   

Att spelet innehåller en del buggar gör heller inte svårighetsgraden mindre frustrerande. Vid ett tillfälle var jag nära att knappt komma vidare då min karaktär om och om igen blev dödad av… ingenting.
Slumpen kan också ha stor betydelse och om man oturlig nog hamnar bredvid en fiende vid ett skärmbyte kan denne besegra en innan man ens hunnit röra sig.  

Hydlide må idag vara ett dåligt och mest frustrerande actionrollspel men att förneka dess viktiga roll i spelhistorien går inte. Paralleller kan dras till både de första Ys-spelen och The Legend of Zelda men mer än en sömnig historielektion blir det aldrig.    

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: