Recension: Dark Souls

 
Plattform: Playstation 3/Xbox360
Genre: Actionrollspel, Dungeon Crawler 
Releasedatum: 7 oktober 2011 (EU)
Utvecklare: From Software
Utgivare: Namco Bandai

Det är med skakiga händer och ett hårt bultande hjärta som jag försiktigt lägger ifrån mig den lätt svettiga handkontrollen i knäet. Adrenalinet rusar fortfarande genom kroppen och det känns ungefär som jag precis slutfört ett F1-race eller hoppat fallskräm från flera tusen meters höjd. Det sistnämnda stämmer däremot inte utan i själva verket har jag med min spjutförande krigare i Dark Souls återigen besegrat en stor och våldsam fiende som vid minsta snedsteg kan göra livet surt för mig. Det är, i spelsamanhang, en oslagbar känsla och likt den spirituella föregångaren Demon’s Souls är spänningen desto bättre och belöningen sötare när man har mer att förlora.

Medan många av dagens spelutvecklare börjat hämta mer och mer influenser från filmindustrin där vi spelare blir allt mer passiva medan skriptade mellansekvenser och osynliga krafter styr oss på rätt väg känns det uppfriskande att utvecklarna From Software faktiskt vågar avvika från många av dessa standarder.
Handlingen är egentligen helt oviktig i Dark Souls och istället lägger spelet större vikt på utforskandet av en mörk fantasyvärld fylld av fällor och fiender som kommer att göra allt för att sätta käppar i hjulet för dig.
Att mötas av texten ”You Died” kommer man definitivt att göra flera gånger om men samtidigt lär man sig alltid något nytt vilket gör att man utvecklas och ständigt vill ha mer. Vid ett nederlag beror det oftast på spelaren själv där man har varit lite för ivrig eller inte lärt sig av sina tidigare misstag.
Att försöka hamra sig igenom Dark Souls är inget att rekommendera då fienderna (oftast) är smarta och det gäller då istället att försiktigt planera sitt nästa steg och veta när man ska attackera eller falla tillbaks.   

Tillskillnad från Demon’s Souls där man genom rastplatsen Nexus transporterades till olika platser utspelar sig Dark Souls i en enda stor värld men sammanhängande områden. Miljöerna är stämningsfulla och variationen sträcker sig allt ifrån gröna skogar och snöiga berg till stora slott och mörka kloaker.
Längst vägen låser man upp nya smarta genvägar och vid bestämda ställen kan man slå sig ner vid en lägereld för att uppgradera sin karaktär eller återfå sina krafter. Nackdelen är däremot att alla fiender, bortsett från bossarna, åter vaknar till liv igen.
Lägereldarna är också spelets checkpoints och det är vid dessa man får starta om vid när man blivit besegrad. Inte nog med att man ofta måste göra om stora partier utan alla själar (erfarenhetspoängen och valutan) och ens ”humanity points” man ännu inte spenderat går förlorade. Vidare förlorar man också sin mänskliga skepnad vilket bland annat leder till att fiender tappar mindre föremål och utseendemässigt är man inte levande längre. Beger man sig däremot till dödplatsen utan att stupa en gång till kan man återta sina själar men att bli mänsklig igen kostar det en ”humanity point”.

Att låta sin nätverkskabel sitta i när man spelar Dark Souls har oftast sina fördelar. Bland annat kommer man att kunna läsa och skriva hjälpande meddelanden, se hur andra spelare mött sitt öde, samarbeta med andra men även bli invaderar av andra spelare och då mötas i en PVP-match. Att välja sin samarbetspartner kan däremot vara något tillkrånglat då spelet är uppdelat på flera olika servrar. Chansen finns däremot att Namco Bandai kan komma och se över detta framöver.

Rent grafiskt ser Dark Souls riktigt bra ut och fiendedesignen är många gånger riktigt skrämmande. Likt Demon’s Souls lider däremot spelet av sviktande bilduppdatering under vissa partier. Den stundtals låga bilduppdateringen är klart synlig men den blir aldrig så dålig att spelandet påverkas.

 

Uppskattade man Demon’s Souls kommer man att älska Dark Souls då det är större, farligare och innehållsrikare. Att det är ett spel för alla är det inte men har man tiden att spendera och tålamod att motstå många nederlag kommer Dark Souls ge lika mycket tillbaks i form av en så stark utforskarglädje och tillfredställa att lyckas som det bara går.
From Software har gjort det igen!

Annonser

One Response to Recension: Dark Souls

  1. […] att jag spenderat upp mot 70 timmar i Dark Souls är det slutligen avklarat och recenserat. Som recensionen antyder är det en värdig uppföljare till Demon’s Souls och ett spel som […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: