Recension: Persona 2 – Innocent Sin

Plattform: Playstation Portable
Genre: Console-Style RPG
Releasedatum: 4 november 2011 (EU)
Utvecklare: Atlus
Utgivare: Ghostlight

Efter Atlus framgångar i och med den tredje och fjärde delen i Persona-serien har utvecklarna under den senaste tiden låtit spelare få chansen att återuppleva seriens tidigare delar och se hur allting började. Efter att återutgivit den första delen till PSP:n för något år sedan har det denna gång blivit dags att efter ett årtiondes väntan låta västvärlden ta del av PS1-klassikern Persona 2 – Innocent Sin.

Ett mörk förflutet
Även om simulatordelen med dess ”Social Links” som i och med Persona 3 nästan blivit synonymt med serien saknas i de två första delarna kommer mycket att kännas bekant där japansk popkultur och vardagsproblem vilt blandas med både filosofiska, mytologiska och religiösa ämnen. 
I den moderna japanska staden Sumaru City florerar både rykten och förbannelser. Enligt ryktesväg finns det en mystisk joker som låter ens drömmar gå i uppfyllelse om man ringer upp sin egen telefon. Gruppen skolungdomar som man får följa dras snabbt in i stadens intriger och dess resa kommer att präglas av hämnd, synder och ett bortglömt mörkt förflutet. 

Lika uppfriskande som välkommet
Atlus beprövade koncept med att befinna sig i en nutida värld med miljöer som lätt går att relatera till känns fortfarande lika uppfriskande som välkommet. Berättelsen håller en fängslad än idag och även om den stundtals kan vara något svårgreppad briljerar den under spelets gång.

Förhandla med demoner
Spelets kanske viktigaste fråga är hur det idag håller rent spelmässigt?
Likt många andra Shin Megami Tensei-titlar är utnyttjandet av fienders svagheter viktigt och tröttnar man på att strida kan man istället förhandla med demonerna för att bland annat skaffa sig kort som sedan kan användas för att skapa nya kraftfulla Personas som slåss vid ens sida.

Visst finns det en viss variation under striderna men i jämförelse med dagens RPG-standarder blir grottorna lätt enformiga och de slumpmässiga striderna för frekventa. Frustrationen tar lätt överhanden och de långa laddnignstiderna trots installation på minneskortet spär på detta.
Trots sina brister finns det ändå smidiga och välkomnande funktioner såsom multipla svårighetsgrader, valet mellan original musiken och den nyinspelade samt en autoattack-funktion vilket underlättar grindandet.   

Persona 2 – Innocent Sin kommer genom sin berättelse att fängsla många spelare från början till slut men tyvärr kommer de oengagerade striderna och de långa laddningstiderna lite i vägen och man inser emellanåt att åldern hunnit ifatt spelet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: