Recension: The Legend of Zelda – Skyward Sword

Plattform: Nintendo Wii
Genre: Actionäventyr
Releasedatum: 18 november 2011 (EU)
Utvecklare: Nintendo
Utgivare: Nintendo

Tiden går snabbt och i år är det hela 25 år sedan Japan för första gången fick stifta bekantskapen med pojken i de gröna kläderna. Detta var början på något stort för Nintendo och genom åren har vi räddat prinsessan Zelda och rensat Hyrule från ondska fler gånger än jag kan räkna.
Nu efter 5 års väntan på nästa stationära Zelda-titel är det återigen dags att bege sig ut på storslagna äventyr med Link i spetsen.
Men är Skyward Sword ett exempel på att 25 år faktiskt har passerat sedan vi steg in i grottan för att bli erbjudna svärdet för första gången eller är det en serie som endast lever på sin nostalgi?

Uppe bland molnen
I Skyward Sword återvänder vi bakåt i tiden innan Ocarina of Time utspelas och här får vi bland annat reda på ursprunget till det legendariska svärdet ”Master Sword”. Självklart är berättelsen som vanligt helt fristående och som många gånger förr börjar vårt äventyr i en stillsam by.

Denna gång befinner vi oss i Skyloft som svävar högt uppe bland molnen och där invånarna lever i harmoni tillsammans med sina jättefåglar som hjälper dem att transporteras mellan öarna. Skyloft är en mysig plats där man kan spendera många timmar åt att utforska både land och luftrum.

Dagen i ära är det festivaltider i staden och ett stort fågelrace kommer att äga rum. Lugnet varar däremot inte för alltid då Links barndomsvän Zelda mystiskt försvinner när en våldsam tornado uppenbarar sig. Det är nu upp till Link och hans reskamrat och uppslagsbok Fi att bege sig ner till den nedre outforskade världen för att finna Zelda igen.

Gammalt möter nytt
Väl nere på fast mark börjar jakten efter Zelda och oavsett hur lite man bekantat sig med serien kommer mycket att kännas igen. De sedvanliga templen finns fortfarande kvar men områdena utanför dessa bjuder på lika mycket hemligheter och pussel att klura på. Samtidigt som Nintendo än idag utgår ifrån den välkända Zelda-mallen finns det även en del uppfriskande inslag.

I de flesta tidigare delarna har sparsystemet varit en stor brist då man tvingats starta om från början av ett tempel när man sparat och avslutat. Många gånger har man tvingats spela vidare tills templet är avklarat eller tills man låst upp tillräckligt med genvägar. I Skyward Sword slipper vi äntligen dessa omspelningar då sparpunkter generöst placerats ut vid jämna mellanrum. 

Felfritt viftande
Det andra inslaget till spelets fräscha känsla är den rörelsekänsliga kontrollen. Hur mycket man än motsatt sig Wii-moten bevisar Nintendo att det går att utveckla fullt fungerande titlar, som inte är någon form av bowling etc, med Wii:s kontroll utan att dåliga kameravinklar ska behöva störa eller att viftandet blir ett hinder mellan spelaren och spelet.

Links svärd och mina rörelser är ett och samma och i vilken riktning eller vinkel jag vill attackera är helt upp till mig. En del fiender går enkelt att fälla genom okontrollerat viftande men vid tuffare motstånd krävs genomtänka attacker från rätt håll och i rätt tidpunkt. Den rörelsekänsliga kontrollen används även till att bland annat rulla/kasta bomber, styra sin flygande skalbagge eller slänga runt sin piska. 

Bra tempo med mycket hemligheter
Nintendo Wii blev lite utav en vändpunkt för spelbranschen. Begreppet casual har ändvänts som aldrig förr och den typiska spelaren är svår att urskilja. Därför har oron funnits att Nintendo glömt bort sina ursprungliga fans i förmån för de ”nya målgrupperna”.
I Efterhand visade det sig istället bli en bra balans där alla pussel känns lagom utmanande utan att bli frustrerande. Tempot håller en bra nivå och bortsett från lite för mycket förklaring emellanåt finns det gott om hemligheter och gömda kistor.

Snyggt och välkomponerat
Det är svårt att imponeras rent grafiskt efter att blivit bortskämt med den standard Playstation 3 och Xbox 360 har erbjudit. Med det sagt är det fortfarande ett av de snyggare spelen till Wii och detaljer samt glada färger blandas friskt. 

Att maskinen inte kan ge oss HD går inte att ändra på men att karaktärerna inte har röster måste ses som en mindre brist 2011.
Musiken är annars välkomponerad och den nya temalåten för Skyward Sword känns fräsch och sammanfattar bra det upp mot 40 timmars episka äventyr som väntar en.

Oavsett hur många starka nostalgiska minnen jag har till A Link to the Past där jag med kompisar spenderade hela dagar framför skärmen med ritpapper i högsta hugg är Skyward Sword den definitiva Zelda-upplevelsen. Allt det man lärt sig älska med serien under dess 25 år finns fortfarande kvar men samtidigt finns även en del välkomnande nyheter.

Annonser

3 Responses to Recension: The Legend of Zelda – Skyward Sword

  1. […] infört sparpunkter är bland det bästa som hänt serien. Mer intryck från spelet kan läsas här. Like this:GillaBli först att gilla denna […]

  2. […] Uppföljare: The Legend of Zelda – Skyward Sword Plattform: Wii Genre: Actionäventyr Betyg: 5/5 Mästerverk   Efter att Twilight Princess släpptes 2006 till både Gamecube och Wii har väntan på nästa […]

  3. […] (Ända fram tills den 14 december kommer jag att kora årets japanska rollspel i olika kategorier för att sedan fram tills den 24 december lista de tio bästa japanska rollspelen 2011.) Årets 4:e Bästa: The Legend of Zelda – Skyward Sword Plattform: Wii Genre: Actionäventyr Betyg: 5/5 Mästerverk […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: