Spelat i sommar (DEL 2/2)

Innan sommaruppehållet tidigare i maj skrev jag ett inlägg över alla rollspel som skulle hinnas med under sommaren. Augusti månad är snart slut och det är på sin plats att ”redovisa” alla spel jag hunnit med i form av kortare intryck. Bortsett från Atelier Meruru och Kingdom Hearts 3D (som spelas nu) har allt plus lite till hunnit spelats.
Del 1 kan läsas här.

Inazuma Eleven 2 – Firestorm (DS)

De vart inga medaljer för våra svenska fotbollslandslag under sommaren. I Inazuma Eleven 2 har jag däremot haft större framgång när jag med det japanska skollaget Raimon High både vunnit matcher och stoppat fotbollsspelande utomjordingar från att förstöra världen.
Egentligen är Inazuma Eleven 2 inte sämre på något sätt om man jämför med originalet. Vad tvåan däremot saknar är utveckling.
Visst får man besöka nya delar av Japan men samtidigt är det samma karaktärer, matcher som utspelas med samma taktik och fotbollstekniker som jag redan sett.
Inazuma Eleven 2 är fortfarande ett bra och udda fotbollsrollspel men vill Level 5 imponera som sista behövs fler nyheter.
3/5 Bra

Guardian Saga (Iphone)

Guardian Saga är ett retrodoftande konsollrollspel som hämtat mycket inspiration från det allra första i genren, dvs Dragon Quest.
För att passa formatet och det portabla spelandet kan man spara när som helst och det krävs inte långa sessioner för att göra framsteg.
Har man spelat några tidiga japanska rollspel vet man på gott och ont vad som väntar. Med andra ord inga jätteöverraskningar men Guardian Saga är fortfarande ett underhållande spel i mindre doser.
Nämnde jag att det bara kostar 15 kr!?
3/5 Bra

Tales of Graces f  (PS3)

Om Tales of the Abyss är seriens höjdpunkt vad gäller berättelse och atmosfär är Tales of Graces f den del som erbjuder det bästa och mest intensiva stridssystemet.
Genom att MP:n (eller CC:n som det kallas) enkelt laddas upp under striderna kan man släppa lös flera specialattacker på rad och sätta samman långa kombinationer.
Att veta när man ska blockera, hålla avstånd eller ”sidestepa” är också viktigt för att överleva. Striderna som i tidigare delar varit riktigt bra tas här till en helt ny nivå som jag hoppas återvänder i kommande titlar.
Det nya titelsystemet, som påminner om ett klassiskt klassystem, låter mig levla karaktärerna som jag vill och det blir snabbt beroendeframkallande.

Vad Tales of Graces f gör mindre bra, utan att bli dåligt, är berättandet och dess levande känsla. Världen känns ganska tom på liv och osynliga väggar bryter lätt illusionen. Alla genomtänkta detaljer som jag bland annat älskade i Abyss saknas tyvärr här.
3/5 Bra

Gravity Rush (PSV)

PS vitan har inte haft den bästa tänkbara starten. Försäljningen har varit relativt dålig, spelutbudet nästan obefintligt och någon större plats på butikshyllorna har konsolen inte fått.
För att vända den negativa trenden behövs fler spel som Gravity Rush! Spel som inte finns till de stationära konsolerna och spel som försöker skapa något utöver det vanliga.

Det är inte dess öppna värld eller RPG-inslag i form av uppgraderingar och exp som gör detta actionäventyr så spännande. Vad som däremot gör Gravity Rush till en avstickare är dess atmosfär och superhjälteberättelse där vi får följa Kat, en tjej som utan minne vaknar upp och inser att hon kan tänja naturlagarna.
För Kat gäller inte Newtons teori om det fallande äpplet utan istället kan hon springa längst husväggar, flyga med fåglarna och studsa mellan sina fiender.
När styrning är som bäst briljerar Gravity Rush och jag är en glad Vita-ägare men sen finns det stunder då kameran och kontrollerna inte riktigt vill samarbeta.
4/5 Mycket bra

Golden Axe Warrior (SMS)

Jag har alltid gillat Segas konsoler. När jag växte upp var jag en Sega-kille och även om det spelades både Mario och Zelda hos Nintendo-kompisar var det Sega som hamnade på önskelistan.
I efterhand är det inget jag ångrar då jag fått upplevelser i som Sonic 2, Quackshot och Streets of Rage. Vad jag däremot saknade under min Sega-tid var en motsvarighet till Zelda. Något som gick bort från allt sportande och plattformshoppande till magier, drakar och stora svärd istället.
Jag fann aldrig något sådant spel utan det är såhär på senare tid som lyckan varit desto större i och med titlar som Landstalker, Soleil och nu senast spelade Golden Axe Warrior.
Golde Axe Warrior lånar emellanåt kanske lite för mycket från Zelda men förvaltar det nästan bättre. Världen känns idag inte lika självklar som Zeldas och berättelsen presenteras bättre.
Golden Axe Warrior är Zelda-klonen jag saknade under min barndom!
4/5 Mycket bra

Hyperdimension Neptunia MkII (PS3)

Då jag bara hunnit spela Hyperdimension Neptunia MkII i några timmar är detta mer ett tidigt intryck.
Hyperdimension Neptunia MkII ett sådant spel som du helst spelar bakom stängda dörrar. Dialogerna är ”köra ner huvudet i kudden”-pinsamma, rösterna håller liknande klass som skrattscenen i Final Fantasy X, prestandan verkar vara hämtat från förra generationen och kjolarna är lite för korta.
Trots detta gillar jag det. Idea Factory har långt kvar tills det perfekta Hyperdimension Neptunia-spelet men ändå är det en klar förbättring sedan sist.
Kontrollen och bilduppdateringen har förbättrats, fienderna är synliga denna gång och striderna påminner en hel del om Eternal Sonata (vilket är ett stort plus).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: