Några tankar kring Wii U

Wii U-releasen som äger rum den 30 november här i Europa börjar närma sig allt mer. Det märks inte minst i nyhets- och ryktesväg där det skvallras om slutsålda konsoler, barnarbete, försenade spel och dess kapacitet i jämförelse med dagens stationära generation.

Att Wii U inte är så mycket kraftfullare än varken Playstation 3 eller Xbox 360 är, trots mycket kritik från olika håll, inget Nintendo behöver oroa sig för.
Både DS:en och Wii:n är två ypperliga exempel på det och med några av spelvärldens starkaste varumärken såsom Zelda eller Mario kommer gamla fans som övergivit Nintendo krypa tillbaks.
Det är svårt att säga om Wii U:n kommer att bli samma försäljningssuccé som Wii:n men succé blir det.

Nintendo har framförallt senaste åren lyckats med något många andra gjort sämre.
Jag minns ett exempel från min universitetstid där ett flygbolag ganska oväntat gick i konkurs. I slutändan visade det sig att företaget hade ansett sig tillhöra flygbranschen och då konkurrerat med andra flygbolag istället för att anse sig tillhöra rese- eller transportbranschen där komplement som bil, buss och flyg även fanns.
Spelbranschen konkurrerar alltså inte bara med övriga utvecklare i spelbranschen utan hela nöjesbranschen.
Många är antagligen medvetna om detta med Nintendo är företaget som tillämpat det bäst och är idag dem som går utanför reglerna vad som gäller nya konsoler och hittar trender från alla möjliga håll.

När DS:en släpptes var det under en tid då pekskärmen låg rätt i tiden med alla touchmobiler, ”casualsatsningen” i och med Wii startades när en ny publik och bredare marknad redan hade börjat intressera sig för TV-spel generationen innan, 3DS:en när 3D-trenden började komma tillbaks och nu en handkontroll som liknar en surfplatta när det är som hetast.
Nintendo är mästare på att släppa rätt funktioner i rätt tid. DS:en kommer antagligen aldrig glömmas bort och den har redan beskrivits som nytänkande trots att Tiger Electronics redan 1997 släppte sin bärbara Game.com med pekskärm. Vem minns den?

En spelkonsol är trots det inte bättre än sitt spelutbud och för att göra Wii U:n till en attraktivare RPG-maskin än vad Wii:n var tror jag Nintendo måste:

– Satsa på fler storspel likt Xenoblade Chronicles.
Wii:n har många rollspel men många glöms antagligen bort då det är mindre titlar eller sidotitlar.

– En RPG-serie förknippat med Nintendo.
Visst finns redan Pokémon och Golden Sun men dessa är bärbara. Nintendo behöver en egen och återkommande RPG-serie till deras stationära maskiner. Varför inte spinna vidare på Mother/Earthbound eller Baten Kaitos då man redan äger stora delar av Monolith Soft.

– Något mörkare och vuxnare.
Nintendos spel står ofta för sockersöta färger. Vi behöver något mörkare eller smutsigare likt Pandora’s Tower. Låt Atlus eller From Software råda bot på det!

Jag har själv avbokat min konsol precis då releasetitlarna inte intresserar men när kommande Monster Hunter, Bayonetta 2, Rayman och Monolith Softs spel är släppta blir det ett köp

Ska du köpa en Wii U?

Annonser

One Response to Några tankar kring Wii U

  1. Fredrik skriver:

    Om något spel släpps som liknar Xenoblade Chronicles, så blir det garanterat ett köp 🙂

    Xenoblade Chronicles är helt klart huvudanledningen till att jag köpte en Wii, och varför jag inte köpte en Wii förrän 2011.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: