Månadens Retrospel (Jan): Vagrant Story

VS (1)

För att minska min backlog som börjat gå över styr och sedan länge passerat tresiffrigt kommer jag varje månad framöver spela igenom en äldre JRPG-titel och ge mina intryck.
Det kan vara allt från självklara Nintendo-, Sega- eller Playstation-titlar till mer obskyra importer eller missade pärlor.
Oavsett om det är bra eller dåligt, stationärt eller bärbart så kan det dyka upp under Månadens Retrospel. Gränsen går dock vid Playstaion 2-eran.
Titel: Vagrant Story
Format: PS1/PSN
Release: 2000 (EU/US)
Genre: Actionrollspel

Oavsett om du spelade Vagrant Story när det begav sig år 2000 eller om du likt mig var sen till festen så är det ett sådant där spel som du antagligen kommer att älska eller att hata.

Allt som Square hade lärt oss om japanska rollspel under sina storhetsdagar under 80- och 90-talet är nämligen som bortblåst och det är bara att glömma allt vad som heter ”level-up”, turbaserade strider eller mysiga städer.

VS (2)

Hade man tagit Kojimas klassiska Metal Gear Solid och smällt samman det med From Softwares mästerliga Souls-serie hade jag kunnat tänka mig att Vagrant Story skulle ha varit resultatet.

Vagrant Story har en väldigt mörk och mystisk atmosfär som hela tiden drivs framåt av en spännande och i rollspelssammanhang annorlunda berättelse.
Hela presentationen är för sin tid ett cinematiskt mästerverk där varje kameravinkel känns lika genomtänkt som påkostad.

Likt många av Matsunos andra titlar som Final Fantasy Tactics eller Tactics Ogre har Vagrant Story likaså en berättelse där ramarna för det onda och det goda inte är lika tydliga.
Det är en berättelse med fokus på strävan efter makt, mörka krafter, borttappade minnen och mitt i allt detta har vi VKP-agenten Ashley Riot som ska infiltrera den övergivna staden Leá Monde.

VS (3)

Att redan i det inledande skedet kastas in i en strid utan mycket till förklaring säger en hel del om Vagrant Story.
Någon handhållning är det inte frågan om och bryr du dig aldrig om att läsa på om dess spelmekanik kommer du antagligen spela i blindo och snabbt stöta på motstånd du knappt kan göra en skråma på.

Då du aldrig kommer att få höra någon ”level-up”-fanfar är det istället viktigt att underhålla dina vapen, i olika smedjor skapa nya och se till att ha en variation av olika typer med olika attribut och element.

Striderna i sig är inga konstigheter där du i realtid rör dig fritt och attackerar fiendernas olika kroppsdelar medan du länkar samman kombinationer.
Vad som gör Vagrant Story betydligt mer utmanande är dess ”Risk”-mätare som laddas upp allt eftersom du utdelar slag.
Straffet med för mycket ”Risk” är en minskad pricksäkerhet och fiendernas skada kommer att svida desto mer.

Det finns alltså mycket att tänka på i Vagrant Story men samtidigt ger det en belönande känsla när bossen blir till stoft eller när en ny sparpunkt uppenbarar sig.

VS (4)

Håller Vagrant Story än idag?

Det beror på.

Personligen älskar jag den utsatta känslan, den cinematiska presentationen och striderna som än idag lämnar utrymme till nya tillvägagångssätt.
Det är ett spel som överraskar, ett spel som skapar ovisshet och för min del en ny favorit i Squares jättebilbiotek av rollspel.

Samtidigt kommer många att avsky de mörka nyanserna, den föråldrade grafiken och redan ett par timmar in fastna på jorddraken som inga vapen verkar bita på.

Annonser

4 Responses to Månadens Retrospel (Jan): Vagrant Story

  1. Lania skriver:

    Åh, hallå, hallåååå! Vad härligt att se att du börjar gå igenom din backlogg! Grejen är, att jag har suttit här i början av året och undrat om jag ska göra en sån sak. Vet dock inte hur bra det skulle gå, eftersom jag pluggar heltid och inte kan låta spelen ta min uppmärksamhet hur mycket som helst. 😛 Men det här är ju minst sagt inspirerande!
    (Och ja, jag får skämmas lite när jag erkänner att jag har försökt spela Vagrant Story vid två olika tillfällen, flera år mellan båda. Första gången lyckades jag spela en timme, den andra två. Jag vet inte riktigt vad som felar, om det är det avancerade vapensystemet eller what not, för jag brutalälskar hur filmiskt spelet är och hur perfekt det var redan på Playstation. Hm.)
    Inspirerande, som sagt. 🙂 Keep it up!

    • Har också infört lite köpstopp, dvs bara köpa nya spel och ”retro” som jag faktiskt ska spela på en gång. Sen finns det ju lite undantag om priset är riktigt bra 🙂

      Ge det ett försök, 12 ”backlog-rollspel” på 1 år, och skulle man misslyckas har man ända fått ner högen lite. Win-Win 😉

      Lycka till med studierna!

  2. Fredrik skriver:

    Var ett stort fan av Vagrant Story när det var nytt, tyckte det var så suveränt. Tycker fortfarande om spelet, men det är märkbart svårare att komma in i det idag då vissa saker inte åldrats så bra.

    Gillade även Sydney Losstarot väldigt mycket, brukade använda en bild av honom som avatar på ett spelforum och som avatar till mitt Square-Enix PlayOnline-konto när jag spelade FF11.

  3. Det är ju ett spel man verkligen behöver sjunka in in. Hade nästan lite svårt att spela det på vardagarna när man hade mindre tid på sig.

    +1 på Sydney. Man vet aldrig riktigt var man har honom känns det som.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: