Recension: Lightning Returns – Final Fantasy XIII

LR logo

Plattform: Playstation 3/Xbox 360
Genre: Rollspel
Releasedatum: 14 februari 2014 (EU)
Utvecklare: Square Enix, Tri-Ace
Utgivare: Square Enix

För mig, och antagligen många andra, har spel och i synnerhet rollspel länge varit ett sätt att kunna koppla av.
Det har varit ett sätt att kunna komma bort från vardagens stress, alla dess måsten och istället låtit mig försvinna in i världar där tiden nästan stått stilla.

I den tredje och avslutande delen i Lightnings saga kan jag inte göra allt det där och till en början känns det istället som en stressig måndagsmorgon.

LR (1)

Lightnings slutliga dagar
Med endast tretton dagar kvar innan jordens undergång och med en klocka som tickar ner är det svårt att kunna njuta av Lightning Returns till fullo.
Trots miljöernas varierade och välgjorda design hinner jag aldrig stanna upp, utforska i eget tempo eller ta in vyerna som jag vanligtvis brukar göra.

Det är inte förrän spelets sluttamp när jag också på ett bättre sätt lärt mig behärska tekniken Chronostatis som tilllåter dig pausa tiden i kortare intervaller som jag faktiskt inser att det finns mer tid än vad som behövs.
Tyvärr känns det lite sent då och istället för att fortsätta kändes det nästan mer lockande att avsluta Lightnings resa.

Som titeln antyder är Lightning återigen tillbaks och efter att blivit guden Bhunivelzes utvalde måste hon rädda så många själar som möjligt innan jorden på den trettonde dagen når sitt slut och föds på nytt.

De religiösa temana är ganska genomgående och det känns nästan som att det vore skrivet av en religiös fanatiker. Nu är inte så fallet utan istället är det Motomu Toriyama som haft en betydande roll i utvecklingen och med senare titlar såsom 3rd Birthday, Final Fantasy XIII-2 eller Revenant Wings i ryggsäcken är det inte den bäst tänkbara grunden.
Lightning Returns blir aldrig särskilt intressant, det känns som att idéerna börjat ta slut och även om jag gillar flera återseenden blir de aldrig särskilt långvariga.

LR (2)

En ny värld med nya vinklar
Tillskillnad från Final Fantasy XIII har Square Enix prövat ett helt nytt upplägg för Lightning Returns.
Det är nästa som natt och dag och medan Final Fantasy XIII var en enda lång korridor utan några direkta städer att besöka har Lightning Returns en öppen värld där två av de totalt fyra öarna består av klassiskt stadsliv.

Öarna som följer dygnets alla timmar känns väldigt levande vilket jag gillar men världen kunde ha varit betydligt mycket större.
Bortsett från de två städerna finns det två områden till som bjuder på lite mer vildliv men ändå saknas något.
Det finns ingen världskarta, inga områden som länkas samman och grottor eller tempel är det snålt med.
Öarna är relativt stora och distinkta men det blir det aldrig någon episk resa utan i slutändan spenderas större delen av tiden med att spring fram och tillbaks på samma platser medan man bockar av sidouppdrag och tar sig an de fem huvuduppdragen.

LR (3)

Seriens kanske bästa strids- och jobbsystem
Level up-systemet skiljer sig även det från tidigare delar och istället för att få erfarenhetspoäng på klassiskt vis är det genom klarade uppdrag som man kan stärka sina attribut.

Då det bara är Lightning som kontrolleras under stridernas gång kan man enkelt växla mellan tre olika roller.
Schemata-systemet som det kallas påminner något om ett modernt jobbsystem där man genom Lightnings rustningar och dräkter väljer en viss roll.
Möjligheterna är många och genom att även välja ett vapen, en sköld, accessoarer och fyra stycken magier eller attacker är det ett perfekt system för dig som gillar att experimentera och skräddarsy din karaktär.

Striderna i sig håller likaså en hög nivå och tillskillnad från många andra rollspel som tagit bort erfarenhetspoängen känns det aldrig meningslöst att besegra fiender då du både får nya föremål och mer EP till din mätare som bland annat låter dig pausa tiden.

LR (4)

Lightning Returns blev inte finalen som jag hade hoppats på.

Att striderna är på topp räcker inte då tidsbegränsningen blev mer utav ett hinder, berättelsen den svagaste i trilogin och världen alldeles för liten.

Även om Square Enix prickat lika många fel som rätt med sin Final Fantasy XIII-serie har jag inte haft något emot dess ambitioner att pröva nya vinklar.
Däremot är Final Fantasy en serie som länge handlat om att gå vidare och det är, trots med lite vemod, något jag ser fram emot.

2 av 5

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: