52 spel på 1 år: 42-49/52

42. Final Fantasy VII (PS4, RPG)

Med en något mer välpolerad bild runt de annars lite kantiga karaktärsmodellerna och med tre nya funktioner i form av att kunna springa snabbare, slippa slumpmässiga strider och i stort sätt bli odödlig med max HP/MP/Limits är det en nyrelease som känns välkommen.
Jag har redan spelat originalet flera gånger om, älskar det och att nu kunna dra igenom det över en dag på 10-12 timmar utan att vara någon speedrunner när suget kryper på är underbart.
Än idag är Final Fantasy VII det bästa spelet som skapats men det känner nog de flesta redan till!

5 av 5

43. Super Mario 3D World (Wii U, Plattform)

Oavsett om du spelar Super Mario 3D World tillsammans med andra i Co-Op eller ensam så är det min favorit i Nintendos odödliga serie.

Det är snyggt, lagom utmanande, har en i stort sätt perfekt kontroll, är förbannat roligt och kattdräkten som bland annat låter dig klättra på väggar en av de bättre Power-upsen serien introducerat på länge.

5 av 5

44. The Chaos Engine (SMD mm, Action)

Med sin steampunk-inspirerade värld, samarbetsläge och tunga elektroniska musik kändes det som att The Chaos Engine verkligen hade potential.
Tyvärr faller det något på det speltekniska där svårighetsgraden dras upp lite för mycket av en kantig och klumpig styrning samt fiender som hoppar fram utan någon större förvarning.
Variationen brister även den där bossarna, bortsett från slutstriden, lyser med sin frånvaro och alla fyra världar har samma mål där det ska besegras fiender, hittas nycklar och portaler för att ta sig vidare.

2 av 5

45. Rayman Legends (360 mm, Plattform)

Rayman Origins tillhör en av mina favoriter i plattformsgenren och en höjdare att spela tillsammans med någon. Uppföljaren Rayman Legends fortsätter på samma spår, bilden är svår att inte tycka om, humorn finns där, banvariationen sträcker sig från det klassiska plattformsupplägget till ”stealth-delar” samt ”runner” och allt flyter på i ett riktigt bra tempo.
Till och med vattenbanorna är en ren fröjd när det kommer till Rayman!

4 av 5

46. Shenmue 2 (Dreamcast/Xbox, Äventyr/Action/RPG)

Jag är glad att det tog upp mot 15 år innan jag gav mig på Segas omtalade Shenmue-serie.
Inte för att jag inte skulle ha gillat spelen när Dreamcasten var aktuell utan mest för att jag, om inget går snett, slipper vänta för länge på den tredje och sista upplösningen.

Utan att spoila något så tar Shenmue 2 vid där ettan slutade och tar en vidare på Ryu’s resa efter hämnd på sin fars mördare.
Det är ett spel i samma anda som föregångaren, något längre samt större och det känns emellanåt, inte minst i bilduppdateringen, att Dreamcasten pressas ordentligt.
Både Shenmue 1 och 2 kvalificerar sig på en liknande nivå och medan ettan känns mindre men mysigare tar tvåan mer fart och känns äventyrligare.

4 av 5

47. A Boy and His Blob (Wii, Plattform/Pussel)

Wii var definitivt inte förra generationens största prestandamonster men ändå en konsol med väldigt vackra spel. A Boy and His Blob passar lätt in på den beskrivningen och har en härligt mysig bild.

Likt originalet till NES bygger det, som titeln antyder, på samarbetet mellan en pojke och hans blob.
Det är ett finurligt plattformsspel där man genom gelégodis (jelly beans) matar sin blob som då kan ta ny former för att ta sig förbi olika hinder. Exempelvis kan den kramgoa blobben bli en stege för att du ska kunna nå nya höjder eller ett block som kan mosa en fiende ovanifrån.

Det är bra spel som låter dig tänka istället för klassiskt ”plattformande” men likt många andra Wii-titlar blir det aldrig särskilt utmanande och fram mot slutet kan det kännas något enformigt.

3 av 5

48. Metal Slug (MVS mm, Action/Run-And-Gun)

Det första Metal Slug-spelet i en av SNK’s bästa serier känns som en riktigt bra start.
Grafiken är som väntat när det kommer till Neo Geo på topp, designen underbar och styrningen helt felfri.
Det enda negativa man kan säga om Metal Slug är speltiden som bara efter en 30-40 minuter är över och slutbossen kunde ha varit lite mer idérik. Men annars är det ett ”Run-and-Gun” väl värt att kolla in.

4 av 5

49. The Legend of Heroes – Trails in the Sky (PSP mm, RPG)

The Legend of Heroes – Trails in the Sky känns som ett typiskt Game arts-utvecklat eller Working Deisgns-utgivet spel som Grandia, Lunar eller Growlanser med sitt klassiska RPG-upplägg blandat med mycket dialog, detaljer och en äventyrlig känsla.

Allt känns välgjort, genomtänkt och med lite överseende av det grafiska som brister något då både första och andra kapitlet snart har tio år på nacken så har du ett fantastiskt och klassiskt rollspel framför dig.
Dags att ge sig på Second Chapter härnäst!

4 av 5

Annonser

4 Responses to 52 spel på 1 år: 42-49/52

  1. opkij86 skriver:

    Oj, här trillade det in titlar på slutet! Att kalla ett Mario-spel för seriens bästa del är rätt modigt och ökar mina förväntningar en hel del, bäst att skaffa spelet snart kanske. Rayman Legends ser jag också fram emot att spela, Origins var som sagt en riktig höjdare (förutom den sega poänganimationen efter varje bana).

    Verkligen skönt att slippa 15 år av väntan men vi får väl se hur lång den faktiskt blir, hehe.

    Trails in the Sky borde nästan vara mitt högst prioriterade spel att spela, det låter trotts allt som precis ett sånt gammalt RPG jag har saknat och inte många om några onda ord har sagts om spelet!

    • Många titlar som spelades igenom under ledigheten. Har klarat en till så bara 2 kvar tills på söndag. Tror jag borde hinna även om det blir ut och äta o så imorn lördag.

      Jag har visserligen inte spelat Galaxy-spelen som jag vet många pratar gott om.

      Det finns ju en del risker med Kickstarter. Nu verkar det finnas en del kompetens här men Project Phoenix har ju bara gått utför på de flesta plan. Backade 125 där för CE-utgåvan 😦

      Var beredd på mkt dialog bara. Tror större delen utspelas med att läsa och springa runt i och mellan städer. Grottorna är väl lite utav Trails svaga punkt. Lite tråkig design och relativt få.

  2. opkij86 skriver:

    Spänningen!

    Galaxy är riktigt mysigt och bör också spelas men jag måste ändå rösta på Mario 64, såvida man inte inkluderar Mario RPG, då vinner det alltid!

    Ja just det, Project Phoenix hade jag nästan hunnit glömma…

    Så länge dialogen är bra så är det väl ingen fara men det är synd
    att många spel, speciellt moderna rollspel har problem med att skapa intressanta ”grottor” och miljöer i största allmänhet, alldeles för mycket tomma, breda korridorer.

  3. Micke Johansson skriver:

    Du gjorde mig ju inte mindre sugen på Mario 3D world ska du veta! Blir nog det första spelet jag tar tag i efter flytten. Väldigt lovande. Rayman Legends är riktigt kul! Blev positivt överraskad när jag körde igenom det.

    Din förklaring av Trails gjorde mig bara mer sugen! Vill ju ha ett story/lite mer dialog tung jrpg och jämförelserna med Working Designs sålde mig helt. Hoppas jag får en chans att testa det under året.

    Härligt att se att du snart nått ditt mål, har varit kul att läsa. =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: