4 favoriter från första halvan

Första halvan av 2016 har passerat och även om de riktigt stora releaserna som Star Ocean 5, Final Fantasy XV eller Persona 5 ännu inte släpps har det varit en riktigt bra inledning på året.
Det känns som att jag inte riktigt haft tiden till att skriva om dem än (Yokai is why!) så därför tänkte jag göra en kortare sammanfattning av mina fyra favoriter.

The Legend of Heroes – Trails of Cold Steel (PS3/PSV)

Efter att i början av året lagt ifrån mig Trails in the Sky Second Chapter då det kändes lite för repetitivt och likt originalet var det istället dags för Falcoms första del i Trails of Cold Steel-trilogin.

Samtidigt som man lyckas hålla kvar mycket av det som gjort de tidigare spelen så bra, som dialogen, designen, världens historia och alla detaljer, så har man också hoppat på simulator- och skoltrenden som blivit allt mer populär bland RPG-utvecklare efter Atlus genomslag med Persona 3 och 4.
Resultatet är i alla fall riktigt lyckat där man blivit antagen till militärakademin Thor och specialklassen ”Class VII”.

Klassiskt menybaserat ”RPG:ande” kombineras med skola, nya kompisar och studieresor runt om kontinenten Erebonia och det är lätt att sugas in i dess historia och värld.
Det var länge sedan ett nytt rollspel greppade tag i mig som just Trails of Cold Steel och efter 50-60 timmars speltid som det tog att ta sig igenom första delen i trilogin längtade jag bara efter mer.

5 av 5

Stella Glow (3DS)

Efter sin tråkiga konkurs under förra året så fick vi i Europa till sist Imageepoch’s sista spel som också är en av deras bästa.

Vid en första anblick kan Stella Glow se ut att vara ett väldigt klassiskt, men också välgjort, strategirollspel men tack vare dess ”Free Time”-system där du mellan strider och story-dialog kan spendera din begränsade tid med att bland annat ta dig an jobb i stadens butiker och barer eller stärka din relation med dina allierade.

Återigen är det alltså ett spel som hoppat på ”Sim-trenden” och även här fungerar det riktigt bra där relationsbyggandet faktiskt känns meningsfullt och ger dig nya fördelar i kommande strider.

Ska du bara välja ett strategirollspel från första halvan av 2016 så är det utan tvekan Stella Glow som gäller och Ja, då har jag spelat igenom Fire Emblem Fates också.

4 av 5

Dark Souls III (PS4/X1/PC)

När Demon’s Souls släpptes 2009 kom det som en frisk fläkt som utmanade ett annars ganska förlåtande klimat.

Dark Souls, likt Demon’s Souls, är en favorit i serien och byggde vidare på konceptet där allt kändes större, snyggare och farligare.

Sen kom Dark Souls 2 och även om det fortfarande är en riktigt bra del med en atmosfär och berättelse i högsta klass så finns det mycket att kritisera när man väl ställer det mot föregångarna.
Inte minst var bandesignen mer spretig med många återvändsgränder, svårighetsgraden ett steg bakåt och bossarna varken minnesvärda eller storslagna där samma taktik fungerade om och om igen.

Bloodborne återtog mycket av Dark Souls 2’s svagheter, var en välkomnande avstickare i fantasyträsket men trimmade tyvärr ner RPG-inslagen i förmån för en mer lättillgänglig approach.

I och med Dark Souls 3 känns det som att From Software lärt sig mycket genom seriens tidigare delar och gameplayet är utan tvekan det mest slipade och det känns som att man nästan överträffat sig själva när det kommer till bossarnas variation.
Tyvärr saknar de lite utmaning och det känns som att den största faran ligger hos de vanliga fienderna och vägen dit istället.
Historien känns som vanligt på topp, det finns mycket lore samt teorier och kopplingen till originalet mer tydligt tillskillnad från Dark Souls 2 som var lite mer kryptisk.

Även om Dark Souls 3 inte är seriens bästa så är definitivt ett värdigt slut på vad som sägs vara den sista delen i Dark Souls-trilogin. Det sista Souls-liknande spelet tror jag däremot inte att det är.

4 av 5

Yo-kai Watch (3DS)

Efter att varit ute i Japan sedan några år tillbaks och redan hunnit blivit en stor hit där med flera spel, serier, filmer och prylar i massor så har även vi i Europa fått hit fenomenet signerat av Level 5.
Att Yo-Kai Watch ofta jämförs med Pokémon är förståligt. Fickmonsterna har bytts ut mot spöken som ligger bakom både konstiga händelser och folks humör.

Där någonstans stannar också likheterna och efter någon timmes spelande med Yo-Kai Watch är det knappast Pokémon man tänker på.
Medan Pokémon är en resan genom världen för att ”fånga fler” så stannar Yo-Kai Watch kvar i den mysiga staden Spingdale där man får lösa problem och hitta nya Yokais.

Striderna är också ganska självgående, alla attackerar per automatik och sedan gäller det istället att använda dess specialattacker i rätt tid, hela dem och rotera hjulet för att välja vilka tre av sex Yokais som ska stå i främre ledet och då delta i striden.
Till en början kan det känns lite rörigt men tröskeln krymper snabbt och striderna känns snabba och samtidigt kräver att man tänker efter och använder ”rätt” Yokais.

Om Yo-Kai Watch får samma genomslag i väst är tveksamt men riktigt bra är det där Yokai-designen sträcker sig från Pikachu-gulligt till rent ut sagt bisarr.

4 av 5

Annonser

7 Responses to 4 favoriter från första halvan

  1. Micke Johansson skriver:

    Alltid lika trevligt att läsa, väldigt annorlunda spel än jag spelar också. Har själv bara kört Trails of Cold Steel och tyvärr klickade det inte alls med mig. =/
    Trist, men kul att du själv gillade det så mycket som du gjorde. Kommer köpa ToCS2 också bara för att stödja, men lär nog inte röra det.

  2. opkij86 skriver:

    Ja det är tur att du alltid spelar alla dom spel jag själv missar eller inte prioriterar så högt. Jag såg till att köpa Trails of Cold Steel så fort jag var klar med Trails in the Sky men jag har väntat med att spela det just för att jag misstänkte att det var ett långt projekt. Jag ska garanterat ta tag i det framöver och se om jag håller med dig eller Micke sen.

    Stella Glow och Yo-Kai Watch ska väl också få en chans, det jag läst om Yo-Kai Watch låter mysigt men jag tycker inte det jag sett ser lika inbjudande ut, hmm.

    • Ska bli kul att höra vad du tycker om det 🙂
      Gillar man SRPG:n tror jag man kommer att uppskatta Stella Glow. Är ju också bla Mitsuda som varit med och gjort musiken 🙂

      Yo-kai är klart mysigt. Har lite liknande struktur som Inazuma 11 och LBX om du kört nån av dem.

  3. Crillekross skriver:

    Cold steel är verkligen årets spel hittills och då har jag klarat Ratchet och u charted 4 🙂 grym smak som vanligt. Fan att jag inte köpt Stella glow än. Har alla fire emblem fates liggandes och kört halva birthright men inte rört på någon vecka nu tyvärr. Har du orkat igenom alla redan alltså?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: