Star Ocean 20-årsjubileum

För över ett år sedan kändes det mindre bra då Tri-Ace blivit uppköpta av ett mobilföretag och ett nytt Star Ocean, till en stationär konsol i all fall, kändes långt borta.
Men Star Ocean 5 avslöjades snabbt därpå, hittade nästan lika snabbt ut världen över och idag var det exakt 20 år sedan serien tog sin början i form av Star Ocean – Fantastic Space Odyssey från 1996.
Detta måste ju såklart uppmärksammas lite extra och därför tänkte jag ta mig en titt på seriens fem huvudnummer och ensamma sidospår i SD-ordning (Space Date).

SO1

 

SD10 – Star Ocean 4: The Last Hope (360/PS3)

Star Ocean 4 har fått sin beskärda del av kritik och visst håller jag med till viss del där karaktärerna kan kännas överspelade, ansiktena ser klart märkliga ut och alla diskbyten fram och tillbaks i 360-versionen irriterande.

Däremot tillhör striderna seriens bästa och mest putsade och av alla delar är det egentligen bara fyran som tar en med på en resa ut i rymden mellan flera olika planeter i ett episkt rymdäventyr.

För ett stort fan av serien är det underbart att få bege sig tillbaks till planeten Roak för första gången i full 3D och personligen älskar jag alla de referenser och bakgrundshistorier som kopplar ihop med seriens övriga delar. Exempelvis får vi se hur den återkommande lagen ”Underdeveloped Planet Preservation Pact” som inte tillåter för avancerade civilisationer att inte beblanda sig med outvecklade sådana faktiskt kom till.
Star Ocean 4 har sina brister men likaså sina starka sidor som tyvärr väldigt ofta glöms bort.

SD46/SD346 – Star Ocean: Fantastic Space Odyssey (SFC/PSP)

Efter att tidigare jobbat under Wolf Team hoppade de ”tre essen” Gotanda, Norimoto och Asanuma av för att starta upp Tri-Ace och släppa sitt debutspel där man stod med ena foten i klassisk ”medeltida” fantasy och den andra i ett Star Trek-inspirerat universum som skulle komma och kallas Star Ocean.

Resultatet blev lyckat, riktigt lyckat och tillsammans med deras tidigare Wolf Team-titel Tales of Phantasia tillhöra Super Famicomens snyggaste och största spel.
Alla detaljer i miljöerna, som spegelbilden i vattnet, skorstenarnas rök eller grenarnas vajande i vinden, får det att kännas riktigt påkostat och ger en varm känsla inombords.
Star Ocean är en av konsolens bättre spel och är uppe i samma liga som de bättre som Final Fantasy VI, Chrono Trigger och Dragon Quest V.

PSP-releasen som släpptes under 2008 är lika bra den. Mycket nytt följde med där och inte minst känns striderna mer polerade, du har mer kontroll över karaktärerna, mellansekvenserna i snygg animestil har lagts till och för första gången översattes det officiellt till engelska.
En annan nyhet är världskartan som tidigare inte fanns med utan till Super Famicom slipper du en grafiskt ”nedskalad” världskarta vilket såklart är originalets största övertag.

Berättelsen är däremot överlag intakt mellan de två och framförallt för sin tid väldigt välskriven där man på den outvecklade planeten Roak måste hitta ett botemedel till en sjukdom som börjat förvandla invånarna till sten.
Snabbt kommer man i kontakt med den yttre rymden och kastas till och med 300 år bakåt i tiden.

SD366 – Star Ocean 2: The Second Story (PS1/PSP)

Med bara 20 års mellanrum tar Star Ocean 2 sin början där man får välja att spela utifrån Claude C. Kennys eller Rena Lanfords perspektiv.
Berättelsen är i stort sätt den samma, med många alternativa slut och den tar sin början på den outvecklade planeten Expel där ett meteoritnedslag fört med sig monster och naturkatastrofer.

Tvåan är för många inklusive mig själv seriens höjdpunkt och även om striderna inte nått sin absoluta topp här drar det de längre strået vad gäller berättelse, miljöer och karaktärer.
Striderna är med det sagt inte dåliga, de är en klar uppgradering sedan SFC-versionen och bygger på samma motor som ettan hade till PSP.

Skillnaderna mellan PS1- och PSP-versionen är inte lika stora som föregångaren, antagligen för Star Ocean 2 redan från första början var så bra och det är ett måste till Playstation 1-samlingen.

SD368 – Star Ocean: Blue Sphere (GBC/Mobil)

Den enda direkta uppföljaren som med samma karaktärer från Star Ocean 2 fortsätter två år efter dess slut är också den enda delen som ännu inte översatts in- eller officiellt.

Det finns däremot inte mycket att säga om spelet, det är ett av mina mest efterlängtade, det är en engelsk översättning påbörjad och för att skapa lite hopp kom faktiskt en fransk sådan för bara något år sedan.

SD537 – Star Ocean 5: Integrity and Faithfulness (PS3/PS4)

Trots att seriens senaste del ligger långt in i tidslinjen har man efter fyrans kritik försökt att gå tillbaks till seriens tidigare delar.
Hela Scenariot känns väldigt bekant sedan Star Ocean 1 och istället för flertalet planeter håller man sig i stort sätt till en enda.

Det känns mer fokuserat, det är en lite berättelse i ett stort universum och speltiden landar på en 20-25 timmar för en normal genomspelning.
Jag har inget emot den kortare längden, det kändes lagom, att vi endast besöker en planet gjorde mig inget heller men planeten Faykreed kunde ha haft lite fler städer och grottor att besöka.

Presentationen kändes också rätt tråkig där antalet regisserade mellansekvenser var för få och istället bestod större delen av dialog där man hela tiden hade kontroll över sin karaktär.
Jag förstår idén om att låta spelare ständigt vara i kontroll men samtidigt tappar man mycket där man genom exempelvis fasta kameravinklar och svepningar kunde förmedla en känsla och en mer ”filmisk” presentation. Nu faller det något för en berättelse om annars är rätt bra och med karaktärer som nästan är i samma klass som Star Ocean 2.

Stridssystemet är annars som väntat på topp, ordentligt actionpackat, att ha sju karaktärer samtidigt under strid fungerar perfekt trots viss oro innan releasen och genom ett sten-sax-påse-liknande upplägg kan strategi användas även om det lätt går lite för fort och man går ”all in” istället.
Att levla känns även det riktigt bra, rollsystemet tillåter många olika kombinationer av ”byggande” och det känns som att man ständigt lär sig någon ny förmåga.

Star Ocean 5 är lite som Star Ocean 4 då det inte är seriens jämnaste spel men dess svaga punkter lyfts helt klart upp av dess starkare.

SD772 – Star Ocean 3: Till the End of Time (PS2)

Star Ocean 3, den hittills sista delen i universumet, är tätt efter Star Ocean 2 min andra favorit i serien.

Det känns att Star Ocean 4 byggde vidare på samma stridssystem som här fast trean har ett ganska ovanligt inslag som innebär att man ”dör” när MP:n är slut. Striderna kräver alltså att man både har koll på HP: och MP:n vilket till en början känns rätt annorlunda.
Det är mer eller mindre ett Star Ocean, snabba grymma strider, ett fantastiskt soundtrack och en ny planet i fara.
Det många antagligen minns mest från Star Ocean 3 är inte det utan antagligen vändningen som kommer närmare spelets slut.

Har du inte spelat Star Ocean 3 än så kommer en STOR SPOILER nu och för resten av texten.

Att det visar sig att hela Star Ocean-universumet egentligen bara är en enda stor simulator har gjort många upprörda och menar att hela serien förkastas.
Det var helt klart en vågad vändning men inget jag har så mycket emot. Teorin om att vi själva är en simulator är riktigt intressant och tänkt dig att morgondagens rubriker bekräftar att vi lever i en.
Vad skulle det ändra? Det du kände eller mindes dagen innan skulle fortfarande finnas kvar och att inget längre har någon betydelse håller jag inte med om.

Annonser

7 Responses to Star Ocean 20-årsjubileum

  1. opkij86 skriver:

    Vilket trevligt inlägg, och att vi båda hade ett jubileum att fira såpass tätt inpå!

    Serien ligger nära för mig med även om det inte oväntat är tvåan som är den överlägsna favoriten, jag har spelat och pratat om det en hel del genom åren med en god vän som alltid haft det som etta på sin topplista. Såklart inte dom mest polerade striderna men ändå dom jag har mest kul med, Inget går upp mot att höra Claude säga ”oh it’s just them” för att sedan rusa fram och mosa dom med Mirror slice.

    På en andra plats har vi ettan till SNES, konsolens vackraste och mysigaste miljöer, visst Chrono Trigger har en del coolare detaljer som Zeal, rättegången osv men när det gäller vanliga tiles vinner Star Ocean. Jag trodde inte mina ögon när jag startade spelet på min TV första gången. Hela världens uppbygnad och hur man rörde sig mellan platserna var också spelets starka sida för mig och det gick ju tyvärr förlorat på PSP. Jaja, fortfarnde rätt otroligt att vi fick se en officell översättning på det!

    Jag skulle gärna placera trean som trea i serien men mitt minne av spelet är ovanligt svagt efter att bara ha spelat det en gång när det släpptes. Jag får erkänna att den beryktade plottwisten förstörde mycket för mig även om det såklart är sant som du säger att den kanske inte förändrar något egentligen. Jag ser fram emot att spela om det i framtiden och spendera mindre tid med att fylla ut kartor den gången, hehe.

    När jag spelade fyran så gillade jag det men när jag försökt återvända så har det verkligen tagit emot och jag har varit tvungen att hålla med i mycket av kritiken, Att återbesöka Roak och musiken där ser jag dock som en av seriens absoluta höjdpunkter och jag njöt av varje stund där, det och dom andra starka sidor spelet faktiskt har får mig att vilja placera det högre än femman trotts allt.

    På ett sätt intressant hur femman valde att lösa ”mellansekvenserna” och på ett sätt riktigt dåligt. Inget jag kände till innan jag startade spelet och det kom som en överraskning.
    Som helhet var spelet vad jag förväntade mig och det hade helt klart Star Ocean känslan, speciellt insidan av husen i första staden var som tagna från ettan.Jag kan dock inte låta bli att se alla problem som moderna rollspel har och längta tillbaka till tvåan…

    Just nu känner jag mig även smått desperat att få spela igenom Blue Sphere med eller utan engelsk text, ett av dom första spelen jag köpte till samlingen och av det lilla jag testat misstänker jag att det är en av konsolens höjdpunkter.

    • Av alla SO-spel är det nog tvåan jag känner att jag måste spela om. Var rätt länge sen jag spelade det.
      Funderar på att pröva PSP-versionen som jag ännu inte plastat av. Har för mig att den releasen inte fick någon jätteuppdatering typ som ettan fick. Har du kört båda versioner?

      En dag hoppas jag Blue Sphere kommer. En överraskning lite som med Ys5 eller Lagrange Point 🙂

      • opkij86 skriver:

        Jag skulle gissa att jag spelat tvåan 4-5 gånger, en på PSP, resten på PS1 varav en gång med Rena som huvudkaraktär. Något säger mig att jag inte kommer få se alla 86 slut den här livstiden, hehe.

        Men det som är ändrat på PSP är karaktärsporträtten, alla röster och namnen på itemer, i övrigt ska allt vara sig likt. Jag skulle rekommendera att spela det på PSP en gång även om jag alltid kommer föredra originalnamnen på itemer, dom klart bättre porträtten och även dom tekniskt sämre rösterna.

        Mer udda spel än Blue Sphere har fått kompletta översättningar så vi hoppas vidare!

  2. Micke Johansson skriver:

    Vilket underbart inlägg, kul att läsa och se. Det är väl ingen favorit serie själv, även om jag haft väldigt trevligt med serien.
    Fyran får en hel del oförtjänt skit, men samtidigt förstår jag jag det till viss del. Men som du säger har spelet det bästa stridssystemet. Var så kul att bara springa runt och slåss, har inte känt att det varit så kul i något annat av SO spelen.

    Klarade ju ut första SO till PSP här om dagen och det kändes kul, iom det så har man nu klarat alla ”numrerade” spel. Blue Sphere får man ju testa när det finns på engelska. Mitt största klagomål med Star Ocean 1 är encounter raten, gillade spelet bra i övrigt men ibland att bara kunna gå två steg för att möta en fiende gör mig bara förbannat idag. Allt var verkligen inte bättre förr.
    Men eftersom allt annat i spelet var så bra, så kan jag ha överseende på det. Hehe.

  3. Fredrik skriver:

    Efter att ha spelat en massa PS1 hos kompisarna så bestämde jag för att köpa en PS1 till mig själv, och SO2 var det första spelet jag köpte till den, och jag föll för det pladaskt. Låten We Form in Crystals som spelas under eftertexten är fortfarande en av mina absoluta favoriter, någonsin.

    SO3 var trevligt tills den beryktade plottwisten, gillade den inte alls.

    SO4 var för det mesta rätt bra, tillräckligt för att jag skulle spela igenom det två gånger i alla fall. Men det fanns ju en hel del ”va fan?” ögonblick också, speciellt när idiotkaptenen inte inser att något är fel och gladligen hjälper till att förstöra Jorden. Det blev en hel del ”skip cutscene” när man spelade igenom det för andra gången kan man ju säga. Och faktiskt, vem tycker det är skoj att spela som en idiot?

    Har varken spelat SO1 eller SO5, borde man väl göra någon gång. Synd att PSP-versionerna av SO1 och SO2 inte finns på Europeiska Playstation Store.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: