RPB – Role Playing Beat ‘em Ups (Del 1)

Glansdagarna för de sidoskrollande beat ‘em up-spelen som en gång i tiden var lika populära i arkadhallarna som till hemmakonsolerna är sedan länge över.
Visst finns det lite ljusglimtar här och där men några större satsningar är väldigt ovanligt att se.
Jag skulle kunna prata på länge om hur fantastiska spel som Streets of Rage II eller Turtles IV är men istället tänkte jag blanda två av de bästa världar i form av sidoskrollande beat ‘em ups och rollspel.
I grunden kommer spelen att vara just beat ‘em ups men med RPG-inslag i form av exp, level ups eller equipment i någon form.
Det finns mer titlar av det slaget än vad man kan tro och minst två delar men kanske tre kommer att komma med tiden.

The King of Dragons

kod
Format: Arkad/SNES/PS2/Xbox/PSP
Release: 1991
Utvecklare: Capcom

Nämn Capcom och Beat ‘em Up i samma mening och de flesta för antagligen tankarna till deras Streets of Rage-liknande serie Final Fight.
Den Japanska utvecklaren ligger däremot bakom mer än så, mycket mer, närmare bestämt bort mot en 15 Beat ‘em Ups utöver deras Final Fight-serie.
Ett av dem är The King of Dragons vilket också var Capcoms första mer fantasyinspirerade titel i genren.

Super Famicom-releasen från 94, som jag gett mig i kasst med, känns klart väldigt basic och grafiskt en bit efter sin tid.
Du har bara en vanlig attack, beroende på karaktär en svårtajmad blockförmåga, du kan hoppa och slutligen använda magi i utbyte mot förlorad hälsa.
Förklaringen i dess något mer primitiva upplägg och bild ligger med stor sannolikhet i att spelet ursprungligen släpptes till arkadhallarna redan 1991.
Däremot att slowdowns förekommer i portningen kan man inte skylla på åldern och som med många arkadspel som även kom till konsol från den tiden tillåts bara 2 spelare istället för 4.

RPG-delen kommer in i form av ett enkelt exp och level up-system där varje ny level ger lite mer HP. Det gäller i alla fall för arkadreleasen och till Super Famicom för vad jag hört, utan att kunna testa själv, tog man bort HP-ökningen i den amerikanska samt europeiska versionen så erfarenhetspoängen som däremot fortfarande finns kvar blev helt meningslösa.

Går du in med inställningen om ett bra beat ‘em up blir du antagligen inte besviken men RPG-delen hade kunnat varit mer närvarande. Fick jag önska lite själv hade jag velat se ett öppnare upplägg där man hade kunnat spela om banor, lagt till en ordentlig MP-mätare för magin och lite butiker mellan banorna där man hade kunnat handla nya vapen eller items.
Antalet continues känns också väldigt snålt tilltaget, 3 continues med 5 credits per gång vilken även delas i co-op, och även om svårighetsgraden känns bra balanserad är det för lite för att ta sig igenom alla 16 banor.

Så sammanfattningsvis; The King of Dragons är ett bra beat ‘em Up i en klassisk fantasyvärld men är det ett RBP du vill ha så finns det bättre alternativ.

 

Dungeons & Dragons – Tower of Doom

dd

Format: Arkad/Saturn/eShop/PSN/XBLA/Steam
Release: 1993
Utvecklare: Capcom

Dungens & Dragons – Tower of Doom, även det utvecklat av Capcom, är den första delen av två och en klar förbättring på de flesta plan sedan The King of Dragons.
Mycket av det jag saknade finns nu med som alternativa vägar, en enklare butik med items, ett inventory som kan rymma allt från ”sub-weapons” till magi och olika ringar.

Som sedvanligt lär arkadversionen vara den bästa men klart otympligast att skaffa.
Kvar finns då den lite dyrare Saturn-samlingen, Dungeons & Dragons Collection, eller den senaste releasen till diverse digitala kanaler i form av Dungeons & Dragons – Chronicles of Mystara.
Jag har spelat båda utgåvorna och även om ingen av dem är perfekta har de sina egna styrkor och svagheter.

Saturn-releasen ser klart bättre ut, förutsatt att du spelar på originalhårdvara, men stödjer bara 2 spelare jämfört med arkadens 4:a.
Den är dock importvänlig även om större delen av texten är på japanska.

Den digitala och desto billigare releasen till PSN, XBLA osv är mer trogen arkadreleasen, har stöd för fyra, är helt på engelska men ser riktigt illa ut hur mycket du än försöker ställa in allt i menyerna i form av skärmformatet och konstgjorda scanlines.
Ögonen vänjer sig dock något efter ett tag och oavsett vilken version man ger sig på så bjuder det på bra action i en härlig och stämningsfull D&D-värld.

 

Dungeons & Dragons – Shadow Over Mystara

dd2

Format: Arkad/Saturn/eShop/PSN/XBLA/Steam
Release: 1996
Utvecklare: Capcom

Den andra och sista delen av de två D&D-spelen som också ingår i samlingarna jag nämnt ovan fortsätter på samma spår och är en direkt uppföljare till föregångaren.
Lite nyheter har lagts till som en specialattack, en dash-förmåga och möjligheten att välja en annan karaktär vid continue-skärmen ifall man vill variera sig.
Det tar såklart bort lite utav RPG-känslan då man vill hålla sig till ”sin” karaktär men såklart ingen som tvingar en att byta.

Shadow Over Mystara var en av Capcoms sista Beat ‘em Up-releaser och antagligen den bästa av deras ”fantasy-RPB’s”.

 

Dragon’s Crown

dc

Format: PS3/PSV
Release: 2013
Utvecklare: Vanillaware

Dragon’s Crown är ett av få riktigt ambitiösa försök att gå bortom de annars mer retroinspirerade beat ‘em upsen som vi fått se de senaste tio åren eller så.
Däremot började Dragon’s Crown redan som ett Saturn-spel och var tungt inspirerat av Capcoms ovanstående D&D-duo.
Projektet lades ner, togs upp igen och släpptes tack och lov till Playstatin 3 samt Vita 2013.

Likheterna finns definitivt där, allt ifrån fiendedesign till miljöer men Vanillawares träffsäkerhet har gjort det det hundra gånger vackrare med handritade och överdimensionerade karaktärer i ett riktigt atmosfäriskt äventyr.

RPG-delen överskuggas inte det minsta av beat ‘em up-inslagen och utifrån en hubbstad kan du fritt ta dig igenom de olika platserna för nå målet och hitta reliken The Dragon’s Crown.

Dragon’s Crown är en enda stor fantastisk hyllning till den den klassiska fantasy vi kommit att älska och resultatet är riktigt bra!

Annonser

One Response to RPB – Role Playing Beat ‘em Ups (Del 1)

  1. opkij86 skriver:

    Kul att det blir en del 2! På denna lista har jag spelat allt utom Tower of Doom och det råder väl inget tvivel om att Dragon’s Crown är både det mest ambitiösa och bästa genren har att bjuda på.

    Tråkigt att så många portningar tar bort 4-spelar läget men speciellt SNES kanske inte skulle klara av 4 stora sprites samtidigt.utöver alla fiender.

    Det hör visserligen inte hit eftersom det saknade rollspelselementen men jag spelade nyligen igenom Melfand Stories till SFC som åtminstone var ett mysigt Beat ’em up där man fick välja vägar genom spelet, det var rätt kort och lätt så jag tog mig igenom alla. Ska bli kul att spela i co-op någon gång!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: