För att inte bara fokusera på själva samlandet, vilket jag gjort större delen av mina inlägg, och då jag hunnit spela igenom flera titlar de senaste månaderna tänkte jag väldigt kort skriva av mig om några utvalda titlar.
Ys the Vanished Omens
Falcoms första action-RPG i sin Ys-serie imponerade inte på mig när det släpptes till PSP:n tidigare då det var väldigt kort och mer utav ett smakprov inför uppföljaren som tar vid precis där ettan slutar.
Till Mastern hade jag desto roligare, skulle vilja säga att det nu var ett riktigt bra spel, kanske för att jag visste vad jag hade framför mig denna gång men också på grund av ett långsammare tempo vilket höjer speltiden något. Synd bara att vi inte hade samma lycka att få Ys II till konsolen också.
Scramble Spirits
Scramble Spirits, en väldigt klassisk scrollande shooter som ursprungligen släpptes i arkadhallarna, gör inte mycket nytt men allt väldigt bra. Längden är perfekt, svårighetsgraden lagom, antalet continues generöst, flera power ups och tillskillnad från många andra shmups till konsolen stöd för två spelare.
Ett billigt och väldigt bra köp!
Donald Duck – The Lucky Dime Caper
Man kan inte beskylla Lucky Dime Caper för att inte vara snyggt men särskilt roligt var det inte. Det är ett typiskt plattformsspel med Kalle i huvudrollen men allt känns alldeles för stelt och att behöva spela om allt när liven tar slut, vilket de kan göra fort, ett inslag som jag har svårt för.
Att detta släpptes samma år, 1991, som Quackshot är lite utav ett mysterium för mig.
Donald Duck – Deep Duck Trouble
Två år senare, dvs 1993, släpptes en klart mycket bättre uppföljare i form av Deep Duck Trouble. Att det är en sen Master System-release syns då det kan vara en av konsolens vackraste spel och visar vilken liga Mastern grafisk ligger i jämför med exempelvis Nintendos gråa låda 🙂
Spelet ger mer vibbar av Quackshot vilket är ett av mina favoritspel, styrningen riktigt tight och man behöver aldrig oroa sig för att kastas tillbaks till startskärmen vid game over.
Som vanligt uppskattar jag att läsa om Master System titlar man inte hade en aning om fanns. Det där sista Kalle spelet är sjukt imponerande… Snacka om att piska Nes på fingrarna rätt rejält.
Blev sugen på att testa Deep Trouble Duck nu.
Hoppas att du såg mejlet jag skickade! Men som jag skrev där så vore det kul att testa några av dom här nåt tag. Jag kan bara upprepa, svårt att inte bli imponerad av Deep Duck Trouble.
Ys lär väl vara rätt likt NES versionen? Jag har gett den ett försök
men inte kommit till slutet… PSP versionen var som sagt över rätt fort men jag misstänker att det är den som faller mig mest i smaken ändå.