Månadens Retrospel (Oktober): Ys V

1 november, 2014

Ys5

Titel: Ys V – Lost Kefin, Kingdom of Sand
Format: SFC
Release: 1995 (JP)
Genre: Actionrollspel

Den femte delen i Falcoms än idag aktiva och för många väldigt omtyckta Ys-serie har för oss i väst länge varit seriens förlorade del.

Varken originalet, den svårare Expert-versionen som även den släpptes till Super Famicom eller Playstation 2-remaken lokaliserades utanför hemlandet. Istället skulle det komma och ta upp mot 20 års väntan innan Ys V – Lost Kefin, Kingdom of Sand inofficiellt översattes sent 2013 tack vare gruppen Aeon Genesis.

Ys (1)

Bortsett från strategirollspelet Ys Strategy och möjligtvis Ys III – Wanderers From Ys så är Ys V en av seriens mest annorlunda del.

Istället för att följa den klassiska Ys-mallen känns det som att Falcom valt att hämta mer inspiration från 16-bitsgenerationens övriga actionrollspel såsom Secret of Mana eller Nintendos populära äventyr A Link to the Past.

Det är såklart på gott och ont och mycket av det som både då och nu kännetecknar Ys har tonats ner. Musiken är riktigt bra med minnesvärda melodier men det höga tempot som annars brukar närvara känns nu som bortblåst.
Striderna har likaså fått sig en rejäl temposänkning och påminner mer om ovan nämnda spel.

Ys (2)

Personligen har jag inget emot spelets förändringar då jag gillar den dåtida generationens actionrollspel och självklart finns det mycket kvar som vi kommit att älska med Ys.

Adol är sig lik, ett stort hjärta och smak för äventyr, och denna gång, tyvärr utan sin sidekick Dogi, har han nått fram till staden Xandria där han snabbt blandas in i jakten på kristaller för att finna den förlorade och magiska staden Kefin.

Det är som vanligt en lättsam berättelse som utan att fängsla har sina höjdpunkter och framförallt karaktärer som är lätta att tycka om.
Varje ny titel i serien blir ett nytt blad i Adols oändliga resa och det är något jag uppskattar med Ys där man kan läsa teorier och tidslinjer om hur allt hänger samman.

Ys (3)

Bossarna är också en stor del av Ys-serien som även i del fem på det stora hela är bra designade. Det gäller som med Zelda-spelen att hitta mönster och fiendens svaga punkt.

Det största problemet med Ys V är däremot svårighetsgraden som ligger långt under det normala.
Det blir aldrig särskilt utmanande och alkemisystemet som tillåter olika magier blir därför aldrig särskilt användbart.
Med facit i hand förstår jag varför Ys V Expert släpptes året därpå.

Ys (4)

Håller Ys V än idag?
Det beror på!
Förväntar man sig en lika fartfylld och utmanande titel som de fyra föregångarna finns det risk för besvikelse.
Ys V saknar dock inte helt goda sidor utan briljerar rent grafiskt, Ys-atmosfären finns där och det flyter på riktigt bra ända fram tills slutet som kan nås på ungefär 8 timmar.


Månadens Retrospel (Juni): Willow

1 juli, 2014
Willow (1)
Titel: Willow
Format: Nes
Release: 1989 (US), 1993 (EU)
Genre: Actionrollspel

Licensspel har kanske aldrig kommit och fått det bästa ryktet om sig och antagligen med allt rätt då många utvecklare förlitat sig mer på varumärket än kvalitén på spelet.

Visst har det funnits undantag genom åren såsom Quackshot, Sweet Home, Turtles in Time eller nyare verk som exempelvis Batman-spelen eller Obsidians version av South Park.

Men oavsett vilken generations licensspel man tittar på tror jag att nyckeln till framgång ligger i att få utrymme till egna tolkningar där man inte slaviskt följer filmen, eller vad det kan tänkas vara baserat på, till punkt och pricka.

Willow (2)

När Capcom under 80-talet fick den ärorika uppgiften att tolka Lucasarts klassiska fantasyfilm Willow gjorde man just detta.

Samtidigt som hela Willow-universumet fortfarande finns där med välkända karaktärer, platser och föremål har mycket skalats ner och anpassats för en 8-bitskassett.
I filmen är den kortväxte huvudpersonen Willow ingen stor svärdsvingande hjälte men i spelet är han i stort sett så bra som du tillåter.
Tillskillnad från filmen så saknar du ditt ressällskap och även om den ondskefulla drottningen Bavmorda ska besegras så finns det inget utvalt och borttappat barn som annars har en väldigt central roll i filmen.

Att berättelsen genomgått en del modifikationer känns välkommet då Nintendotiteln kan stå på egna ben, kännas fräschare och få ett fantastiskt tempo utan för mycket ”filmdialog”.

Willow (3)

Växte du likt mig upp med licensspel från 80- och 90-talet så vet du att plattformsgenren var ett säkert kort med billig utvecklingskostnad och hög populäritet.

Att Capcom då istället vek av och kombinerade Willows fantasytema med action och rollspel känns som ett bra beslut. Fantasy och rollspel passar nästan alltid perfekt ihop och en linjär plattformshoppare hade fått det svårt att skapa samma äventyrskänsla som vi nu fick.

Likt The Legend of Zelda utspelas Willow utifrån ett klassiskt fågelperspektiv där du mellan besök i städer och grottor hittar både fiender och pussel.

Man märker tidigt att Capcom har gjort det där lilla extra och bara så enkla saker som gräsets vajande rörelser i vinden eller grottornas relativt komplexa storlekar får världen att kännas så mycket mer levande.

Till och med det smått krångliga lösenordssystemet gjorde mig inget då det var svårt att stänga av när man väl hade plockat upp kontrollen.

Willow (4)

Håller Willow än idag?

Ja! Willow tillhör än idag skaran av de bättre licensspelen där Capcom lyckats balansera nytt material och egna tolkningar med det man kan förvänta sig av ett spel med Willow i titeln.


Månadens Retrospel (Maj): Final Fantasy III

4 juni, 2014
final-fantasy-iii-nes-cover-front-jp-74003
För att minska min backlog som börjat gå över styr och sedan länge passerat tresiffrigt kommer jag varje månad framöver spela igenom en äldre JRPG-titel och ge mina intryck.
Det kan vara allt från självklara Nintendo-, Sega- eller Playstation-titlar till mer obskyra importer eller missade pärlor.
Oavsett om det är bra eller dåligt, stationärt eller bärbart så kan det dyka upp under Månadens Retrospel. Gränsen går dock vid Playstaion 2-eran.
Titel: Final Fantasy III
Format: Famicom (även i 3D till DS, PSP, iOS, Android, PC)
Release: 1990 (JP)
Genre: Rollspel

Square tog verkligen tid på sig innan de gav ut Final Fantasy III på den engelska marknaden.

Vi fick varken se någon release när det ursprungligen begav sig tidigt 90-tal eller när man valde att pumpade ut portningar av seriens många delar till både Playstation 1 och Gameboy Advance.

Final Fantasy III har därför länge varit seriens förlorade del och det skulle komma att dröja hela 16 år, 17 för oss i Europa, innan Square Enix bestämde sig för att släppa det till DS:en och låta resten av världen vara med på festen.
Dock fick vi aldrig någon välpolerad 2D-remake likt Final Fantasy IV till PSP:n utan istället en desto kantigare sådan i 3D.
Jag har därför begett mig tillbaks i tiden och med hjälp av en ”reprokassett” kunnat uppleva titeln i dess renaste form.

FF3 (1)

Hade du frågat mig vad jag tyckte om Final Fantasy III efter DS-spelningen hade jag gett ett ganska så mediokert intryck.
Kanske var det pågrund av väntan eller alla de lovord som fick mig att bli något besviken men medan Final Fantasy I var en bra utgångspunkt och Final Fantasy II berättade en saga som bara några få Nes-titlar kan mäta sig med tog Final Fantasy III ändå ett steg bakåt.

Karaktärerna blev tillskillnad från föregångaren tomma skal och berättelsen påminner mer om seriens första del där du tillsammans med de fyra ”Warriors of light” ska bekämpa all världens ondska och rädda kristallerna som håller allt samman.

I slutändan finner man sig ofta vandrandes mellan stad och grotta för att hitta nya problem att lösa och det är inte förrän slutskedet som antagonisten faktiskt kommer in i bilden.

FF3 (2)

 

Än idag kan jag tycka Final Fantasy III är lite utav en feg förlängning av Final Fantasy I men jag har också kommit att uppskatta dess goda sidor för dom finns faktiskt där.

Bland annat är musiken en av 8-bitsgenerationens bästa och låten Eternal Wind som spelas på världskartan får mig att vilja stanna där för gott.

Även jobbsystemet är bra och tillåter, likt Final Fantasy I och V, egen utformning med flera olika klasser.
Vi får heller inte glömma att Final Fantasy III var startskottet för seriens summons som kommit att blivit synonymt med Final Fantasy.

Vad mer som utmärker 3:an, och i synnerhet originalet, är svårighetsgraden.
Jag skulle nästan våga påstå att det är seriens svåraste del och tyvärr resulterar det i lite för mycket grindande. Tack och lov är musiken som sagt riktigt bra.

FF3 (3)

Håller Final Fantasy III än dag?

Det beror på.
Final Fantasy III har inte mycket till berättelse och svårighetsgraden kan likt många andra titlar från samma era bli väldigt påtaglig. Kan du ha överseende med det och är ute efter ett väldigt klassiskt Final Fantasy-spel kan det ändå vara ett bra val.
3D-utgåvan kan lindra utmaningen något men rent grafiskt föredrar jag originalets, för sin tid, imponerande bild och detaljrikedom.


Månadens Retrospel (Apr): Wonder Boy in Monster World

10 maj, 2014

WB (1)

För att minska min backlog som börjat gå över styr och sedan länge passerat tresiffrigt kommer jag varje månad framöver spela igenom en äldre JRPG-titel och ge mina intryck.
Det kan vara allt från självklara Nintendo-, Sega- eller Playstation-titlar till mer obskyra importer eller missade pärlor.
Oavsett om det är bra eller dåligt, stationärt eller bärbart så kan det dyka upp under Månadens Retrospel. Gränsen går dock vid Playstaion 2-eran.
Titel: Wonder Boy in Monster World
Format: Mega Drive (Även till SMS, PCE, PSN, XBLA, VC)
Release: 1992 (EU)
Genre: Actionäventyr

Segas klassiska Wonder Boy-serie är inte bara en av deras bättre utan även, tyvärr, en av de mest bortglömda.

Efter den utmanande och plattformsbaserade inledningen Wonder Boy som först hittade ut i arkadhallarna så tog serien ett kliv ut på ny mark i och med uppföljaren Wonder Boy in Monster Land.

Samtidigt som man behöll det sidoskrollande perspektivet och all action tog serien mer inspiration från äventyrs- och rollspelsgenren.
Världen som nu hade städer att besöka öppnades upp mer, ett hjärtsystem likt Zelda-seriens lades till och genom att samla pengar fick man tillgång till allt från vapen och rustningar till helande föremål och magier.

WB (2)

Wonder Boy in Monster World, som spelats igenom denna månad, är inget undantag utan förde vidare konceptet in i 16-bitsvärlden.

Tillskillnad från Wonder Boy in Monster Land slipper vi denna gång tidspressen, vilket känns helt fel att ha med i ett actionäventyr, och svårighetsgraden når aldrig några frustrerande höjder.
Det finns aldrig någon ”dålig kontroll” att skylla på för den är helt hundraprocentig på både land och i vatten.

WB (3)

Överlag är det ett ganska lättsamt äventyr fullproppat med härligt glada färger och en ban- samt bossdesign som, utan att vara bäst i klassen, känns riktigt bra.

Visst är världen relativt liten och vapenarsenalen ganska begränsad men det finns samtidigt en del hemligheter att hitta och vapenvariationen sträcker sig från klassiska svärd till långa spjut.

WB (4)

Håller Wonder Boy in Monster World än idag då?

Ja!
Wonder Boy in Monster World är ett charmigt och lättsmält actionäventyr som mycket tack vare sin enkelhet och perfekta kontroll aldrig kommer att bli passé.
Oavsett om du har bekantat dig med seriens tidigare eller senare delar så är detta en bra ände att starta i.


Månadens Retrospel (Mar): Lunar 2

9 april, 2014

L2 (1)

För att minska min backlog som börjat gå över styr och sedan länge passerat tresiffrigt kommer jag varje månad framöver spela igenom en äldre JRPG-titel och ge mina intryck.
Det kan vara allt från självklara Nintendo-, Sega- eller Playstation-titlar till mer obskyra importer eller missade pärlor.
Oavsett om det är bra eller dåligt, stationärt eller bärbart så kan det dyka upp under Månadens Retrospel. Gränsen går dock vid Playstaion 2-eran.
Titel: Lunar 2 – Eternal Blue Complete
Format: PS1 (finns även till Saturn, Sega CD)
Release: 2000 (US)
Genre: Rollspel

Om du gillar japanska rollspel så är chanserna stora att du vid minst ett tillfälle har hört talas om Working Designs.

Om inte så kan vi snabbt sammanfatta dem som de där amerikanska utgivaren som under 90-talet och tidigt 00-tal gav ut de där japanska rollspelen som ingen annan vågade satsa på.
Oftast var det nicshade titlar som nådde en mindre publik och gick bortom allt vad som hette Final Fantasy eller Pokémon.

Deras lokaliseringar slog de flesta andra utgivarna på fingrarna och en box med Working Designs-logan på sig kunde bara betyda att man gjort ett bra köp.
Inte nog med att boxarna ofta var väldigt läckert färgsatta och ibland fyllda med bonusprylar utan även översättningarna var i en klass för sig.

L2 (2)

Likt sin föregångare, bland annat kallad Lunar – Silver Star Story, så är Playstation-utgåvan av Lunar 2 ett praktexempel på Working Designs fingertoppskänsla.
Det är en av deras bästa releaser och en välfylld utgåva som hittade ut under en tid på samlarutgåvor inte var vardagsmat.

Men det är inte bara utgåvan i sig som är i toppklass utan även spelet.
Lunar 2 är ett klassiskt japanskt rollspel som utspelar sig många hundra år efter originalet.
Även om det finns många referenser till Alex tidigare resa så är Lunar 2 fristående och fokuserar denna gång på Hiro som tillsammans med sin katt, ursäkta drake, Ruby dras in i sitt livs äventyr när de stöter på den blåhåriga tjejen Lucia samtidigt som jorden återigen svävar i fara.

Berättelsen kommer antagligen inte som en överraskning för någon men tack vare dess färgstarka karaktärer och genomarbetade dialoger så känns det ändå riktigt välgjort.

L2 (3)

Är det något jag gillar lite extra med Lunar 2 så är det att man sällan behöver ”grinda” i längre perioder.

Visst är det stundtals ganska utmanande fiender man stöter på men då man kan förflytta sig fritt på en mindre spelplan (tänk ett strategirollspel i mindre form) finns det gott om olika taktiker man kan använda sig av.
Att slippa slumpmässiga strider då fienderna är synliga är också ett välkommet inslag.

Vad som däremot håller en lägre nivå är det grafiska. Tillskillnad från många andra titlar från samma era handlar det inte om en kantig och föråldrad 3D-grafik utan istället 2D.
Jag skulle inte säga att 2D:n har åldrats dåligt, för det gör den sällan, utan istället är det karaktärernas storleksskala som känns minimal.
Ett större grafiskt lyft sedan den ursprungliga releasen till Sega CD från 1994 hade varit behövligt då Sonys gråa låda klarar av mer än såhär.
I övrigt är det inget fel på detaljarbetet, de läckra animesekvenserna och färgerna som får en att le inombords.

L2 (4)

Håller Lunar 2 än idag då?

Ja!
Grafiken är tack och lov inte allt och Lunar 2 har många andra starka sidor.
Det var ett spel som när det begav sig kom lite i skymundan för Squares alla mästerverk men ett bra val för dig som vill uppleva en klassiker som är lika äventyrligt och oskuldsfullt som dåtidens Grandia eller Falcom’s nutida Trails in the Sky-serie.