Månadens Retrospel (Feb): Esper Dream 2

27 februari, 2014

ED2 (1)

För att minska min backlog som börjat gå över styr och sedan länge passerat tresiffrigt kommer jag varje månad framöver spela igenom en äldre JRPG-titel och ge mina intryck.
Det kan vara allt från självklara Nintendo-, Sega- eller Playstation-titlar till mer obskyra importer eller missade pärlor.
Oavsett om det är bra eller dåligt, stationärt eller bärbart så kan det dyka upp under Månadens Retrospel. Gränsen går dock vid Playstaion 2-eran.
Titel: Esper Dream 2
Format: Famicom
Release: 1992 (JP)
Genre: Actionrollspel

Tillskillnad från sin hantering av dagens aktuella Wii U gjorde Nintendo inte många fel när man under 80-talet lanserade sin Nintendo Entertainment System.

Spelbiblioteket var och är än idag lika stort som det är varierat men när man väl börjat nosa på de exklusiva Famicom-titlarna inser man snabbt att konsolen som uppfostrat en hel generation kunde ha blivit snäppet hetare.

Det känns nästan som att Japan, likt ett barn med en godispåse, behöll det smaskigaste för sig själva och lätt oss få de där pralinerna som ingen vill ha. Nåja, med titlar som exempelvis Final Fantasy, Dragon Quest, Crystalis och Zelda fick vi ändå en hel del bra men poängen är att det bästa såsom Radia Senki, Sweet Home eller Mother gick vi miste om.

Konamis Esper Dream 2 tillhör kanske inte toppskiktet men är ändå såhär 22 år efter sin release ett bra actionrollspel som tack vare hängivna fans och nyproducerade kassetter kan få upplevas av oss som fortfarande gillar våra pixlar.

ED2 (2)

Att släppa spel sent i en konsols liv har ofta sina fördelar då bland annat utvecklarna lärt sig hantera hårdvaran till fullo.

Esper Dream 2 är en sådan titel och genom Konamis kända VRC6-chip fördubblade man nästan kassetten och både bilden samt ljudet förbättras märkbart. I jämförelse med många andra titlar till formatet är det en klarare bild och färgskalan blir aldrig grå och tråkig.

ED2 (3)

Berättelsen i Esper Dream 2 är en väldigt enkel sådan där en dag i biblioteket visar sig vara farligare än vad man kan tro. Böckernas världar är nu i fara och genom  och att träda in i fem olika bokhyllor kan man ställa allt till rätta igen.

Det blir ett ganska öppet upplägg där inget stoppar dig från att spela i den ordning du själv vill.
Tack vare detta blir även variationen riktigt bra och världarnas teman är inte lika förutsägbara som kan skulle kunna förvänta sig av ett rollspel från den eran.
En av dem består exempelvis av ett tåg som färdas i rymden och som blivit terroriserat av en jättekanin.

ED2 (4)

Variationen i all ära men spelets kanske starkaste sida är dess actionbaserade strider.
Genom synliga fiender som vid kontakt transporterar dig till en inhägnad arena känns det aldrig särskilt föråldrat.
Det hela flyter på riktigt bra, du har tillgång till magier och styrningen fungera felfritt.
Visst kan svårighetsgraden dra iväg ibland men levlandet blir aldrig särskilt långvarigt.

ED2 (5)

Håller Esper Dream 2 än idag?

Ja!
Esper Dream 2 är inte bara en av konsolens vackraste spel utan bjuder även på flera intressanta världar.
Det är ett lättspelat actionrollspel som är ett måste för alla som inte kan få nog av Nintendos 8-bitarskonsol.

 

Annonser

Månadens Retrospel (Jan): Vagrant Story

28 januari, 2014

VS (1)

För att minska min backlog som börjat gå över styr och sedan länge passerat tresiffrigt kommer jag varje månad framöver spela igenom en äldre JRPG-titel och ge mina intryck.
Det kan vara allt från självklara Nintendo-, Sega- eller Playstation-titlar till mer obskyra importer eller missade pärlor.
Oavsett om det är bra eller dåligt, stationärt eller bärbart så kan det dyka upp under Månadens Retrospel. Gränsen går dock vid Playstaion 2-eran.
Titel: Vagrant Story
Format: PS1/PSN
Release: 2000 (EU/US)
Genre: Actionrollspel

Oavsett om du spelade Vagrant Story när det begav sig år 2000 eller om du likt mig var sen till festen så är det ett sådant där spel som du antagligen kommer att älska eller att hata.

Allt som Square hade lärt oss om japanska rollspel under sina storhetsdagar under 80- och 90-talet är nämligen som bortblåst och det är bara att glömma allt vad som heter ”level-up”, turbaserade strider eller mysiga städer.

VS (2)

Hade man tagit Kojimas klassiska Metal Gear Solid och smällt samman det med From Softwares mästerliga Souls-serie hade jag kunnat tänka mig att Vagrant Story skulle ha varit resultatet.

Vagrant Story har en väldigt mörk och mystisk atmosfär som hela tiden drivs framåt av en spännande och i rollspelssammanhang annorlunda berättelse.
Hela presentationen är för sin tid ett cinematiskt mästerverk där varje kameravinkel känns lika genomtänkt som påkostad.

Likt många av Matsunos andra titlar som Final Fantasy Tactics eller Tactics Ogre har Vagrant Story likaså en berättelse där ramarna för det onda och det goda inte är lika tydliga.
Det är en berättelse med fokus på strävan efter makt, mörka krafter, borttappade minnen och mitt i allt detta har vi VKP-agenten Ashley Riot som ska infiltrera den övergivna staden Leá Monde.

VS (3)

Att redan i det inledande skedet kastas in i en strid utan mycket till förklaring säger en hel del om Vagrant Story.
Någon handhållning är det inte frågan om och bryr du dig aldrig om att läsa på om dess spelmekanik kommer du antagligen spela i blindo och snabbt stöta på motstånd du knappt kan göra en skråma på.

Då du aldrig kommer att få höra någon ”level-up”-fanfar är det istället viktigt att underhålla dina vapen, i olika smedjor skapa nya och se till att ha en variation av olika typer med olika attribut och element.

Striderna i sig är inga konstigheter där du i realtid rör dig fritt och attackerar fiendernas olika kroppsdelar medan du länkar samman kombinationer.
Vad som gör Vagrant Story betydligt mer utmanande är dess ”Risk”-mätare som laddas upp allt eftersom du utdelar slag.
Straffet med för mycket ”Risk” är en minskad pricksäkerhet och fiendernas skada kommer att svida desto mer.

Det finns alltså mycket att tänka på i Vagrant Story men samtidigt ger det en belönande känsla när bossen blir till stoft eller när en ny sparpunkt uppenbarar sig.

VS (4)

Håller Vagrant Story än idag?

Det beror på.

Personligen älskar jag den utsatta känslan, den cinematiska presentationen och striderna som än idag lämnar utrymme till nya tillvägagångssätt.
Det är ett spel som överraskar, ett spel som skapar ovisshet och för min del en ny favorit i Squares jättebilbiotek av rollspel.

Samtidigt kommer många att avsky de mörka nyanserna, den föråldrade grafiken och redan ett par timmar in fastna på jorddraken som inga vapen verkar bita på.